Sida 289 [289]
OCR
CEE ’omthen tnedſynd beheftade Siäilens beklageliga kilſtänd. 2 ífrán ſolens lius/ âr och âger han intet annat än mòr“i A när menuiſkian wender röggen til ſin Gud /ds ger hon intet annat án ſkada och ſam: hon wandrax i mör>ret/ och wet idehvwart hon gâr: ty mör, Joh. zr: kret hafwer förblindat henmes ógon. Vtom Gud och hans nâd är intet annat än elände/ nôd o< dôd. Sâ lenge grenen blifwer i trät / hafwer han ſat o< fra thervtur ; men omhanſlites therifrän /mäſte han förtorkas/ och hafwer intet annat án elden at fôrwenfa. Sáâdan âx en menniſkía vtom Guds nâd och HErs rxans JEſu gemenſkap/ hon hafwer intet andeligit/ gus domeligit lif i ſig/ och hörer til helwetis eid. HZwilkets ſom ide blifwer imig/ ſäger Chriſtus / (genom tron/ hwilken ſom genom vpſäteliga ſynder ſliter ſig ifrän mig) ban ſal bortt'aſtas ſâſom en gren/ ( then wingärdsmannen tillika med andra afſkâr) och fôrtortas ; och man bindex them ſamman / och kaſtar ielden{]ſoh. 15: 6, och the brinna. En ſädan menniſtia âx lefwoandes1. Tim,:6, dód/ hon är med lefwande kropp liflôs. Ty genom vp ſâteliga och framherdande ſynder blifwer tron förqwafd/ gemenſkapen med Chriſto / ſom ár wär ſiäls ſtäl- och lif / âtſild/ then Helge Ande vtkaſtad och bortdrefwen/ och ſälunda blifwer ſondaren infòr Gud o< hans Helga _englar/ icke annorlunda anſedd / ánen dôder: hwarpá | ock wär Saliggöôrares ord ſyfta/ them han lät ſkrifwa Vypenb. - til Biſkopen i Sardis : Ty hafwer namnet/ gt tu z: 1. lefoëer / och Âſt dód. Och anuotſtádes: Lt the d6- Macch, 8: da begrafwa ſina dóda. 1] 226 $. 10. Thetta ordelaget är för then köttslige men-. niſkian en galenſkap. Hon tencker : Mat ocy dryck ſinakar mig wál/ jag gâr och ftâr hwar jag wil/ jag —
