OCR
oin Sileties odödelighet: 57 at the áro ſalige / ot Gudshand/ at theras järningar följa them efter 3! ja/ thet ſäjes'om them} at HErren är theras Gud / jämwäl efter dôden. Ty Gud hafwer kallat ſig / Abrahams, Iſaacs och Jacobs Gud/- jâins wál längt efter theras dôd/ ‘och tá theras fropp til áf wentyrs redan war forrottnad oc) blefwven til: ſoft o< aſko. Men nu är Gud icke the dôdas Gud / vtan theras ſoin lefwande ro / ſom wär Frälſare ſluter emot the gamla ſadducæer. Hwilfens Gud Gud âr/honom Matth, zz; mneddelar han 8/ och bewiſar ſig emot honom ſom en 3% _ Gud/ han läter honom âtniuta ſin godhet och ſalighet. “Men thet kan icke falla pá the dóda; therſòre mâſte Patriarcherna, och andra menniſtiors ſiâlar / ſom hafiva haft ſamma tro/ lefwa / och wara delachtige i ther ſaliga âtniutandet. Thetta âret o>/ ſom Apotelen ſäger / at Chriſtus âr Erre jäamwal óf & the dóda/ hwilket i>e är emot wär Aterldſares ord: Rom, 14: Gud ár ide the dódas Gud. Ty Apoſtelen talar 9, om them/ ſom âro wáäl genom then E vtux werlden tilde / doch lefwa the til ſin ſtäl/ likaſom then Helge Ande annorſtädes ger: Salige äro the dódaſ ſomi H5Lrranomdsó; men Chriſtus talar med zyens, the Sadducæer, ſom fallade themdôda ; ſomtil fropp 1 Ei och ſiâl intet meer woro, och fluter ganſka wäl/ hun kan Gud wara theras Gud/ ſom intet mer äro? Sà är nu Chriſtus the ſaligen dôdas Herre / thet äâr/ thes ras ſiálar âro och lefa när honom / the ſe hans häârs lighet / the fôdas och ledas gf honom / och vpfyllas med _hüummelſk hugſwalelſe. $. 13. Nu med thetta bewiſet är wál ett gudeligit hierta/ ſom hâller then Helga Skrift för then Himmelſta och ewi laipiias ad gärna förnôgt: och tror tho fôrutan nâgon twe BE doch ár thet thy icke obeGEN hageligit / 2 dA