Sida 40 [40]
OCR
16 Siale- Skattens förſte Del? keri/ och then alt fôr kloka kära werlden hafwer wál annat at gôra/ ân mo>et bro ſig om ſädana ſaalbader och orimligheter. 9. 23. Theßa tiders ſtuderande o< närwarande werlds lärdom hafwer wäl ſtigit hôgt | doch hafwer minſtie delen härwid ſitt afſeende pà ſtälen / hennes helgelſe / vplyſning/ fdrening med Gud och vppehällande til thet ewiga lifwvet; thet mäſta ſtanar t ett lôſt tal fôrvtan kraft] och i ett ſen fôrvtan warelſe. Werldenes lárdom âr lif mânans lius / ſom hafwer wäl ett ſten / men ingen heta. J mänga hôga och nedriga ſcholar vnderwiſar man icke vngdomen rätteligen/ hwad fôr ett dort flenodium ſiälen är/ och huru man fram fôr all ting inâſte fara efter at hon blifwer i godt behâll. Jämwál the / ſom med tiden wilja blifwa ſtäleherdar / lefiva ofta à wid ſcholarna/ at man mâſte twifla / om the weta och tro / at then odôdeliga ſiálen / efter ſin ſtilnad ifrän kroppeu/ mäſte framkomma fòór Guds Domſtol/ och fá ſin dom. Theſom nu hafwa ſatt ſina Py ſiälar / genom à mänge herſtande ſynder/ ifarlighet / och brändt ten i ſitt ſamwet / hwad nit om andras ſiälar âr af them til at forwänta ? 9. 24. Doch uár kan jag eN Bana öfiver theßa ytterſta tiders ſtora wärdsldshet och ſäkerhet / then man föórmáârker i the ting/ ſom then edla ſiälen angä? Gud mtiſtunde [8 dfwer oß/ och gifwe oß icke thenna werldenes anda/ vtan ſin Helga Anda/ at wi weta kunna (och tilbörligen beſinna/ ) hwad oß (för ett ádelt 1 Cor, 2: Flenodium # wär fiäl) af Gudi gifwit är ! Men j / i 12, Chriſteliga hiertan/ hafwer ingen delachtighet med werldenes E Mae, vtan i all ting och ôfroerall ting farer therefter / at j mägen vndſiättia edra ſiálar / och fà them til himmelen. Jag mà med godt foglám= i LLE RG
