OCR
. amn Sidlenes Wärdighet," 15 $. 27, Man beſinne huru wärdslöſt mängen menniſkia ſwär wid ſin ſiäl/ huru látteligen hon läter ſig thertil dragas / at hon/ genom förſkräckeligit ſwärjande / gifwer ſig med kropp och ſiäl diefwulen i wäld; huru gârua hon / til at ârná timelig winning / pant- F the tils ſâtter ſin ſiál! Jag hafwer ſkrifwit pà ett aunat ſtälle: äl. AnMáänga menniſkior ſälja ingen wahra fôr bâttre kôöp/ dacht. 3, fick / i jämnförande emot thenna tidſenswerld/ rätt wäl 216. \kál fòr henne; Om mängen nu wiſte at winna och inámtv 30. ſilfpenningar eller 15, Riksdaler / jag tror / an ſälde therföre icke allenaſt en/ vtan wäl 30. ſiálarz om han man hade them. Man ſe pà theße tiders hofs lefiverne/ hwad áro ſiálarne therwid achtade 2 Thet máſta Hof- folcket wil änteligen wara andar / ochintet weta af nâgon odôdelig ſiäl / ey heller lâta ſig ſkträmas an Lia aL “ts a Awad 4 tO iders frig/ en/ ja/ hwad âro mânga ſiälar acktade 6. 22. Man gifwe acht pá theßa tiders ſälſamma/ ombyteliga och omakſamnia maner i kláder / och hwad menniſkiorna anwända fdr möôdo / flit / tid och koſtnad pá ſin dôdelíga fropp/ at ſtyla ſin nakenhet efter werls denes ſinne / huru mängen ſtund gâr bort för ſpegelen? huru mycken tid anwändes allenaſt pà hârets kruſande? huru twingar och klämmer man ofta ſin fropp in i then trängeſta och obeqwämltgſta klädningen/ alles uaſt at man mä hafwa anſeende/ och tâctias ſig ſtclfa wom och androm ? Men för ſîälenes ſull wil ingen idra eller lida náägot, JEſu Chriſti och bans trogna arns heliga drâgt ſer min ât; hwad Skriften ſäger therom / at. man ſkal wederſaka ſig ſielf/ korßfäſta ſitt __fôtt dôda then gamla menniſtian/ fòrwara ſitt ſam“ wet och hierta/ thet äx/ ach theß wörre) blifwir pie Ne | hj ri