Sida 39 [39]
. amn Sidlenes Wärdighet," 15
$. 27, Man beſinne huru wärdslöſt mängen men¬
niſkia ſwär wid ſin ſiäl/ huru látteligen hon läter ſig
thertil dragas / at hon/ genom förſkräckeligit ſwär¬
jande / gifwer ſig med kropp och ſiäl diefwulen i wäld;
huru gârua hon / til at ârná timelig winning / pant- F the tils
ſâtter ſin ſiál! Jag hafwer ſkrifwit pà ett aunat ſtälle: äl. An¬
Máänga menniſkior ſälja ingen wahra fôr bâttre kôöp/ dacht. 3,
fick / i jämnförande emot thenna tidſenswerld/ rätt wäl 216.
\kál fòr henne; Om mängen nu wiſte at winna och in¬
ámtv 30. ſilfpenningar eller 15, Riksdaler / jag tror /
an ſälde therföre icke allenaſt en/ vtan wäl 30. ſiálarz
om han man hade them. Man ſe pà theße tiders hofs
lefiverne/ hwad áro ſiálarne therwid achtade 2 Thet
máſta Hof- folcket wil änteligen wara andar / ochintet
weta af nâgon odôdelig ſiäl / ey heller lâta ſig ſkträmas
an Lia aL “ts a Awad 4 tO
iders frig/ en/ ja/ hwad âro mânga ſiälar acktade
6. 22. Man gifwe acht pá theßa tiders ſälſamma/
ombyteliga och omakſamnia maner i kláder / och hwad
menniſkiorna anwända fdr möôdo / flit / tid och koſtnad
pá ſin dôdelíga fropp/ at ſtyla ſin nakenhet efter werls
denes ſinne / huru mängen ſtund gâr bort för ſpegelen?
huru mycken tid anwändes allenaſt pà hârets kruſan¬
de? huru twingar och klämmer man ofta ſin fropp in
i then trängeſta och obeqwämltgſta klädningen/ alles
uaſt at man mä hafwa anſeende/ och tâctias ſig ſtclfa
wom och androm ? Men för ſîälenes ſull wil ingen
idra eller lida náägot, JEſu Chriſti och bans trogna
arns heliga drâgt ſer min ât; hwad Skriften ſäger
therom / at. man ſkal wederſaka ſig ſielf/ korßfäſta ſitt
__fôtt dôda then gamla menniſtian/ fòrwara ſitt ſam¬
“ wet och hierta/ thet äx/ ach theß wörre) blifwir pie
Ne | hj ri