Page 38 [38]
14 Sidäle«Skattens förſte Del / ;
hôgeligen hafwe brutit | honom emot / tilbiuder o
forſt forlifning/ och lâter genem ſina ſändningabod be¬
2, Cor, 5: dia of at wi ſkole fórſona oß med honom. När
20. han ſtâr fôr dórene och klappar | oc wántar til
Vyppenb, theß wi Vvplôte fôr honom; Doch alt thetta betys
3: 205 9 icke allenaſt / huru ſtor Guds kärlek âr/ vtan ock /
uru ſtora och hôga the menniſtliga ſiálarne/ âro fôr
SA prote Förthenſkull förvndra ſig jämwäl hans
helige therôfwer/ och vtropa: O! huru kar | dni
7.Moſ. B. en follen! HLrre/ hwad âr menniſkianj at
3:3, tu ſà lâter tig wârda om henne? Gch menniſkiones
Pr 144: 3, Son/ at tu à achtar vppà honom.
| $, 20, Ach omwi doch nu wille lära af wär Gud / at
N LL gchta wâra ſrälax hôgt! Ach om wi doch wiſte at rätteli¬
yttan. gen ſtatta thetta Klenodtum/ och effter theli wärdighct
bewara thet ! Menniſkian achtar hôgt ſin kropp o
hans hálſa/ och ár ofórtruten at ſkaffa honem ro / bes
qwämlighet och vnderhäld ; men tänker litet pà then
edla ſiálen / och anwänder ringa flit at behälla henne.
Se/ tnChriſteliga hierta! pà närwarande werlds wä¬
ſendes huru mödoſgmt áâr thet / och huru mycket ldpan¬
de / ſpringande / ridande / âkande / handel / wandel /
_ ráiïtegäâng och fifande/ ſwett och flit / arbete och ángſlan
thet med ſig hafwer. Menhwad är thet/ ſom man ef¬
erſiräfwar? Timelig ägendom/ förgángelig ára och
edrâgelig wälluſt, Siälen täncker man intct pà:
Mäángen bâr ſig à ât/ ſom hade han ingen ſiäl; Mäns
gen / ſom hade han mer án en. Jag wil ſâja/ mänga
menniſkior áro à wärdslòſe och gudlöſe i ſitt fôrhällan¬
de/ ſom hade the intet mera/ án, ett ofórnufftigt diur/
at ſâttia til; Men ſomlige vtſättig ſä lättſinnigt ſin ſiäl
_ T6fwentyr /. ſom hade e uár en ax redan fórlorad/
ánnu eit par igen at fòrlora. :
i $. 21, é¬