Sida 38 [38]
OCR
14 Sidäle«Skattens förſte Del / ; hôgeligen hafwe brutit | honom emot / tilbiuder o forſt forlifning/ och lâter genem ſina ſändningabod be2, Cor, 5: dia of at wi ſkole fórſona oß med honom. När 20. han ſtâr fôr dórene och klappar | oc wántar til Vyppenb, theß wi Vvplôte fôr honom; Doch alt thetta betys 3: 205 9 icke allenaſt / huru ſtor Guds kärlek âr/ vtan ock / uru ſtora och hôga the menniſtliga ſiálarne/ âro fôr SA prote Förthenſkull förvndra ſig jämwäl hans helige therôfwer/ och vtropa: O! huru kar | dni 7.Moſ. B. en follen! HLrre/ hwad âr menniſkianj at 3:3, tu ſà lâter tig wârda om henne? Gch menniſkiones Pr 144: 3, Son/ at tu à achtar vppà honom. | $, 20, Ach omwi doch nu wille lära af wär Gud / at N LL gchta wâra ſrälax hôgt! Ach om wi doch wiſte at rätteliyttan. gen ſtatta thetta Klenodtum/ och effter theli wärdighct bewara thet ! Menniſkian achtar hôgt ſin kropp o hans hálſa/ och ár ofórtruten at ſkaffa honem ro / bes qwämlighet och vnderhäld ; men tänker litet pà then edla ſiálen / och anwänder ringa flit at behälla henne. Se/ tnChriſteliga hierta! pà närwarande werlds wäſendes huru mödoſgmt áâr thet / och huru mycket ldpande / ſpringande / ridande / âkande / handel / wandel / _ ráiïtegäâng och fifande/ ſwett och flit / arbete och ángſlan thet med ſig hafwer. Menhwad är thet/ ſom man eferſiräfwar? Timelig ägendom/ förgángelig ára och edrâgelig wälluſt, Siälen täncker man intct pà: Mäángen bâr ſig à ât/ ſom hade han ingen ſiäl; Mäns gen / ſom hade han mer án en. Jag wil ſâja/ mänga menniſkior áro à wärdslòſe och gudlöſe i ſitt fôrhällande/ ſom hade the intet mera/ án, ett ofórnufftigt diur/ at ſâttia til; Men ſomlige vtſättig ſä lättſinnigt ſin ſiäl _ T6fwentyr /. ſom hade e uár en ax redan fórlorad/ ánnu eit par igen at fòrlora. : i $. 21, é
