OCR
Lbr, 1: 3. 12 SiäloSkattens föórfte Del / eligen begäfwat och iſtat hade / i förderfwet. Ban Gafinas welat fôrnya ſitt beläte i henne / och ka honom hans aldrafáraſte Son/ hwoil>en ar hans herlighets ſten/ och hans wäſendes râtta beläte. Nu til then ándan hafwver GUD gifwit fit ord / o tliervti vppenbarat ſig fdr ſiälen/ ſom hans kännedom / miſt hade / och tiltalar henne thervti pá thet aldrawáänligaſte och hugneligaſte: Jag âr tin Gud/ jag wil wara tinGudz jag ár titt hôgſta och enda goda, vtom hwilcs ket tu fi iner intet goda / ingen trôſt / ingen ſalighets jag ár tin GUD lifſens källa/ all wälſtgnelſes vptimnelſe/ tin timmelige oh ewige wälgängs begynnelſe / medel och ândes; jag âr tin GUD / then ther âlſkar tig hierteligen / och imnenar troligen oc< wäl med tig; jag ár tin Gud / ſom-/ ándoch jag icke behôfwer tig / vtan hafwer nog af oh i mig ſielf / likwäl wil jag / af hiertelig kärlef och godhet / wara tin Gud/ wil troligen läta mig om tig wärda j vprátta tig ifrän titt fall/ rena tig af tin ſynd/ neders \là diefwoulſens gärningar / fornoga / vplyſa / helga / wäls ſigna och frâlſa tig; ochtu/ ſomtilfdrene waſt min alse máächtighets / wishets och godhets underwärck / ſkalt án framgent blifwa thet; jag wil pá tig bewiſa min herliga nâd/ och läâta Satan komma pá ſam; x. $. 18. Om thennaGuds färlefks ifwer fdr ſtälen/ wittna jáämwál mänga andra rum i then heliga ſkrift / ſás ſom tà han \äger: Tu ſale äla HLrran tin Gud/ 6; 5. wad ár hâr then kärleksrite Guden angelägen om? -Hwad ár han hulpen af wär kärlek/ omſkdnr wi gifs we honom hela wärt hierta heia wär ſtil/ med allg êraffter och formágo? Hwad ár thec fôr honom / 4 ti i way