Sida 33 [33]
OCR
PB ¡gie aS om Siálenes Wärdighet. 9 âr wál icke en del af thet Gudomeliga wäſendet | men doch ett af the aldraedlaſte och herligſte Guds ſapade ting/ ett Ängla-likt wäſende/ en himmelſt kraft. Om the andra diuren ger Moſes: Och Gud ſade: gidre jorden af ſig lefowyande diur | giôre watnet af ſig âtande och lefwande diurz; men hos menniſkian âr r, Moc, b, twäggehanda vndantagandes/ at Gud pá ett beſynners 1: 20, 24. ligit ſâtt giòr then menniſkliga kroppen af jordene och Job. 10: 8therpá ſiclf inbläſer falen i honom. ÿ. 14. Huru thet nu pà thenna tiden gär til tned the menniſkliga ſiälgrnas foréplantning/ och om jämnwäl wára blifwa omedelbart af Gud ſtapade och i fropprn införde / eller om the medelbart/ nemligen genom fôräldrarna/ fortplantas/ therom hafwer man wäl ibland the lárda en láng tid frâgat och ſtridt / men wi wilje icke giôra oß i thenna ſtriden delachtiga. Then fôrra meningen kunde wäl ſynas/ ſom wore hon kraſftigare at fóreſtálla ſiälenes hôghet: och wärdighet / än theu ſez nare; doch hâlle wi fôr tryggaſt wara/ efter then hes liga Auguſtini (a) exempel/ at i thetta mälet hâlla ſig{ och hwarken bejaka thet ena eller thet andra / vtan \ allenaſt ſäja med Skrifftene: Thens Alsmächtigas An‘De hafwer gifwit mig lijf. Gud hafwer gitkwit andan i Job: zz: 4 mennniſkian. HErren/ then ther vtſträcker himmelen/ Pred.rät7s och grundar jordeua/ han gidr menuiſkiones anda vti honom. ; | Zach, [22 (a) Auguſtin. Epiſt. CXX, ad Honorat. Tom. 2, col. 592. Cum ratio, :zgquit, de adventu vel exortu animæ, in tanto naturæ profundo fic lateat, ſatius eſt eam ſemper quærere, quamdiu in hac vita ſumus, quam aliquando inveniſſe præſumere. MUS $. 15. Men ho kan vtſája och tilfolleſt beſkrifiva then menniſtliga ſiälenes bartighet och PAPA Y
