Page 30 [30]
ê | Sile: Sfkattens förſte Del /
hôg-heliga ámbete folleſt/ ſà inycket i thenna ſivaghe
ten mnöôjeligit är/ och betyga min hierteliga âſtundan at
behâlſa edra ſiâlar/ ſá hafwer jag i min GUds Namn
ſatt mig fóre at hálla Siale-Predifningar/ och i thenx
i förſtone/ ſáſom til en förberedelſe/ handla om then
menniſtliga ſtälens hôga Adel och Wärdighet / ſedan
om hennes beklageliga ſyndafall och theraf härflytande
förderfliga elinde/ widare om hennes vprättelſe och
förnyelſe genom Chriſtum JEſum/ om hennes kors/
lidande oh anfächtnuingar / o< änteligen oux hennes
ſaliga af\fed vtur then dôdeliga froppen/ tatog i hims
inmelen / och then ewiga ſalighetens ätniutande / och thet
efter then fôrmägo/ ſom Gud gifwandes warder. Wi
wilje med GUds biſtänd hârvti författa hela Chriftens¬
domen / och hwad ſom dr en andächtig ſiäl nôdigt at
betrachta oh weta til thet ewiga lifwets ernäende 5
men bedie Gud af hiertat/ at han/ ſom gifwit wiljan{
wille icke neka oß fullbordan/ fòr JEſ4 Chrifti ſull {
Amen,
Fefhandlingen.
| ÿ. 9. 338/19
JPTt barn blifwer mängen gäng af ſina rika för
SS ldrar pà thet fägerſta beprydt/ och pà ſin hals
förſcdt med et ſuod full af Œodeæpenningar; men eme¬
dan thet âr eté barn/wet thet icke at ſkatta ſin prydyad/
lâter wäl uarra honom ifrân ſig af bedráägelige mennie ¬
ſtior fôr ett áple / eller nâgon annan ringa gâfwo/ eller
lâägger thet ſig aldeles i orenligheten thermed. Sä hafs
wer thet/thy wärr ! gätt med menniſkiorna ifränAdam
alt hit intil, Gud hade pà thet herligaſte beprodt the
förſta menniſkiorua/ och iklâdt them med he we o<
rättferdighet; han hade hängt pä them ſitt beläte / oc
förſedt them med ſtor herlighet: men the hafwa 4
lg