OCR
— Dreeniga Gudéett, | ? hafiver! Lât thet warg ett wittnesbörd -tilmin tacſamhet ſom jag tig ſkyldig.är ! Och _hivad fulle jag mer tala med tig? Tu kenner tin tiânare/ HERre HERtre!.. 88. 7: Jag lôfwar hâr med / min Gud! om tig ſffule *° le behaga at ân lángre lâmna mig ithen ſtridande kyr>ían pà jorden och fôrlâna mig nâd / at jag kunde frambára nâgot’mera til tin Kyrcios andcliga byggnad / at jag alt hwad tu mig gifwer / wil giſwa tig igen / och ibarnſlig tilfôrſicht och hiertans ôdmiukhet til tin fotapall nederläggia, J medlertid/ min Fader / hâll tin tiänares enfaldiga och goda twilja til godo / och lât mig framgent altid wara tins náds redſkap och tin barmhertighets kärl! Lät mig ju i>e fâfengt anwenda o fôrnôta mintid/ mina krafter o min lefnad! Jag kan i>e neka/ at tu my>et pà mig antvendt / oth mig fattiga _ ſyndiga menniſkiamed mängahandaherliga gäfwor fram för mängaandra anſedt hafwer: om jag ſulle kunna vpráfna alla tine n ELOY lefamliga wâlgerningar/ othe mängatin godhets/ längmodighets och barmhertighets vnder/ them tu pa mig owerdigan bewijſt hafiver/ à mâſte jag hafva my>en tid / o jag/ {tulle ântà faga mig Y omöjelig ſak före. Then: X49 na