— Dreeniga Gudéett, | ?
hafiver! Lât thet warg ett wittnesbörd -til¬
min tacſamhet ſom jag tig ſkyldig.är ! Och
_hivad fulle jag mer tala med tig? Tu
kenner tin tiânare/ HERre HERtre!.. 88. 7: ¬
Jag lôfwar hâr med / min Gud! om tig ſffule *°
le behaga at ân lángre lâmna mig ithen ſtri¬
dande kyr>ían pà jorden och fôrlâna mig nâd /
at jag kunde frambára nâgot’mera til tin Kyr¬
cios andcliga byggnad / at jag alt hwad tu
mig gifwer / wil giſwa tig igen / och ibarnſlig
tilfôrſicht och hiertans ôdmiukhet til tin fota¬
pall nederläggia, J medlertid/ min Fader /
hâll tin tiänares enfaldiga och goda twilja til
godo / och lât mig framgent altid wara tins
náds redſkap och tin barmhertighets kärl! Lät ¬
mig ju i>e fâfengt anwenda o fôrnôta mintid/
mina krafter o min lefnad! Jag kan i>e neka/
at tu my>et pà mig antvendt / oth mig fattiga
_ ſyndiga menniſkiamed mängahandaherliga gäf¬
wor fram för mängaandra anſedt hafwer: om
jag ſulle kunna vpráfna alla tine n ELOY
lefamliga wâlgerningar/ othe mängatin god¬
hets/ längmodighets och barmhertighets vn¬
der/ them tu pa mig owerdigan bewijſt haf¬
iver/ à mâſte jag hafva my>en tid / o jag/
{tulle ântà faga mig Y omöjelig ſak före. Then¬
: X49 na