2
cron ſâder: mitt lefïvande pá jordene âr
29:14, ſeq: ſom en fugge / oh divâls intet.
: HErre min Gud/ hela thenna ſffriften/ och al¬
le theße tancar / ſom jag i henne fôrfattat haf¬
1wer/ til at priſa titt Helga Namn / och bereda
tin kundſkap/ tin kerlek och tit lof i mäng tu¬
ſende hiertan âr kommen ifräntin hand o<näd/
och thet âr altſammans titt. Tu hafiwer fôrs
länt tiden/ jemwäl kroppſens och ſinnets kraf¬
ter/ tu hafwer gifwit tin Andas dreft /. och tín
kraft hafwer tu mig ſwagan lätit mechtig wara:
Jag förbehäller mig wid thenna ſriften intet
mera/ än then âran / at jag hârmed i ôddmiuk¬
het lägger henne til tina aldrahelgaſta fôtter /
och ſálunda betalar tig minalóften / ſáſom
yc cc: jag mina lâppar vpláätit haftver / oh
14, min munn talat hafioer i mine nôd,
Hon tare tig helgad/ vpofrad“ oh df¬
iverantïoardad / min Gud! Lät henne i
nâder tig behaga/ oh wara en te>elig gäfwvo/
emädan jag med hiertans vprichkighet i idel af
ſcende pá titt aldrahelgaſta namns âro/ ohi
_ OHſfkrymtad tro henne framlegger : Helga oh
% lbálſigna thetta titt wer>/ ochlätthet / genom
tin Andas medwer>ande krafft/ MANA TAR