Sida 118 [118]
OCR
30 E. LINDERHOLM stode på egen grund. Gammaldags enkel bibeltro och oskrymtad fromhet förmäles här med urgammal svensk frihetskärlek i reaktion mot allt slagsofrihet och formalism, men i en förunderlig blandning af gammal tradition och nya tankar, ortodoxi och heterodoxi, prästerlig själfkänsla och blick för lekmännens rätt och uppgift inom kyrkan. Zwingli och Kalvin nämner han som svärmare, men hyllar själf en tro på sin egen utomordentliga profetiska kallelse, som från ortodoxiens synpunkt blott kunde betraktas såsom svärmisk. »Herren Gudh haar sändt migh, och iag haar ... mit ämbete omedelbart af Herranom Jesu Christo allena, igenom hans ordh och anda. »! Ur denna bergfasta visshet om en omedelbar kallelse kan man förstå utvecklingen af Boethius” hela åskådning. Han har själf mött Gud i sitt lif och känt Andens kraft. Trons grund blir därför »icke så inkom Guds ord i dess utvärtes mening», utan Guds ord i dess rätta »gudomliga mening varder genom Guds helige Andes oplysning underwisning oc försäkran i hiärtat uppenbarat och stadfäst». »Hwar står det skrifwit, at Gudh har lofwat apostlarna allena dän h. ande oc intet androm?» Boéthius godkänner följaktHigen icke theologia irregenitorum. Ingen predikant bör uppträda utan försäkring om den helige Andes inneboende.? En oandelig predikant må vara huru lärd och vältalig som helst, så är dock hans lärdom och vältalighet »oduglig at fulborda et andeligit wärk, som är omwändelsen».? Krafvet på realitet i det religiösa lifvet uppkallar honom ock mot den traditionella framställningen af läran om rättfärdiggörelsen. »Ens människias rätfärdigelse för Gud», såsom det heter på Boéthius' språk, »består icke allenast uti en utwärtes frisäijelse från synden utan ock uti en inwärtes rening tillika ifrån all syndasmitta genom Christi blod i trone oc Christi rätfärdighets mäddelning och iklädning».! | I sin lefnadsregel visar Boéthius samma stränghet som pietismen och lefver själf i fasta och böner.” »Hela den dyrbara läran om wärdenes och egen förnekelse» finner han så godt som alldeles förbigången i kyrkan. Också ser han ställningen i religiöst och sedligt hänseende mycket mörk såväl med hänsyn till prästerskapet som till folket. Man hade-icke »dän rätta lärearten ». Ej heller »dän rätta TC PETERSSON, a. a. s. 55. 2 VSB. Boethiana, II:s. 197 ff. 2 Ibdm St I5A ff. 2 Tpdma 8.197 HK. 5 PETERSSON a. a. s. 57 £.
