OCR Output

78 E. LINDERHOLM

Sin främsta och inflytelserikaste representant fingo tidens
reformkraf i den berömde Jesper Svedberg, såsom religiös per¬
sonlighet och kyrkoman en öfvergångstyp, som i sig förenar gam¬
malt och nytt. Sitt lifs »väckelse» fick han af den fromme Martin
Brunnerus. Rent dogmatiskt sedt korrekt ortodox, är han i: Teli:
giöst hänseende på en gång djupt rotad i den gamla folkfr omheten
med dess vida undervärld och realistiska kamp med onda makter
och tillika djupt fattad af en praktisk, något mystiskt färgad religiosi¬
tet, stundom präglad af en gammaldags trohjärtad naivité, alltid af
ett glödande nit för kristendomens realisering i lifvet.!

Sina teologiska auktoriteter fann Svedberg, såsom det vid ett
studium af hans skrifter visar sig, merendels i de män, vi lärt känna
såsom det praktiska reformarbetets representanteriden tyska luther¬
domen. Likaså värderar han Arndt och äfven Spener, hvilken
han under sin utländska resa sökte, men icke träffade. För den or¬
todoxa skolastiken och dess polemik närde Svedberg en djup misstro.
Grunden till det religiösa lifvets brister finner han i den intellektua¬

listiska och ytliga uppfattningen af tron. »Jag suckar och hjert¬
ligen klagar », skrifver han, »så ofta jag derpå tänker, huru illa de
fleste lutheraner förstå Lutheri lära, huru illa de förstå, hvad tron
är. Gå de man i kyrka och på sina vissa tider om året till Herrans
nattvard och derjemte lefva i allehanda syndiga köttsens ger¬
ningar, — ingen nöd: Sola fides, stortron, skall göra't. Ingen skall
säga dem annat, än de äro gode lutheraner och kristne och blifva
utan någon gensaga salige.»?

Mot denna stortro var det, Svedberg inriktade sin verksamhet.
Såsom professor i Uppsala 1692—1703 leder han de unga teologerna
framför allt till vetenskapligt och praktiskt bibelstudium” och ger
Ideras utbildning en praktiskt religiös riktning, häri starkt påminnan¬
ide om Francke. Katekisationen är ock Svedbergs liksom Speners
ögonsten, och själf var han en mästare däri. Hans bibelkärlek var
det, som tvang honom till arbete för en efter grundtexten reviderad
svensk bibel. Rikare frukt bar hans arbete jämte Urban Hjärne

intentioner», skrifver Erik Benzelius 1686, »måge wara uti sompt goda nog, men
methodens irregularitet och animi impotentia fördärfwar honom». (K. 1).
Det gick så. Ansedd ha förverkat lifvet, benådades han, emedan man fann
honom sinnessvag, och insattes 1687 på Danvikens dårhus, där han dog 1697.
— Hans »Banque-Höfwel» i B. 275, och hans »Hamans galge» i N. 347.

! TOT'TIE, Jesper Svedberg, passim.

? Efter FoTTIE, Jesper Svedberg, II, s. 9, jfr s. 28—38 och passitm.

3 Se hans bref till Västmanlands-Dala Nation. G. 360 a.