OCR Output

12 E. LINDERHOLM

stöd. Anspråket på vetenskaplig forskningsfrihet innebar dock
icke hos kartesianismens män någon radikalism. De voro allvar¬
liga och strängt troende män, utan biafsikter mot den rena läran
och än mindre mot religionen. Icke förty blef ortodoxiens angrepp
mot forskningsfriheten, ledt af den beryktade hänsynslöse och in¬
trigante Schutz, synnerligen skarpt och tog mycket betänkliga for¬
mer. Schutz af prästeståndet vid 1686 års riksdag godkända och
till K. M. ing ingifna förslag om förekommande af den öfver handtagande
li centiaphilosophandikräfde undertryckande af den kartesianska
filosofien och upprätthållande af den gamla filosofi, som kristenheten
vant sig vid. Den teologiska fakulteten skulle äga »macht att inhibera
de disputationer, uthi hwilka kunna finnas några noviteter och så¬
dane expressioner och positioner, som kasta... den evangeliska
läran under äfwentyr och fara» ..., och vidare rätt att bestämma
läroböckerna i filosofi." Detta förslag, som ju innebar intet mindre
än ett fullständigt klafbindande af den vetenskapliga forsknings¬
friheten, lyckades man emellertid för ett ögonblick hindra, i det
konungen 1689 följde den kungl. kommissionens lekmannaminoritets
mening och väl förklarade, att den kristliga trosläran icke finge under¬
kastas någon filosofisk kritik, men att han i öfrigt efterlät filosofiens
fria bruk. Den fria forskningen tycktes ha segrat. Men blott för
ett ögonblick. Snart följde teologernas angrepp mot den förhatade
Bilberg, som vågat skämta med den aristoteliska skolastiken och
1689 presiderade för en disputation, i hvilken med åberopande af
den bekante Balth. Becker häfdats, att det, som öppet strede mot
filosofien, icke kunde bli föremål för tro i teologisk mening. För¬
argelsen blef stor. Bilberg blef väl s. å. teol. professor, men väckte
1691 genom sin afhandling: De theologia christiana ny för¬

förflytta Bilberg till Örebro, dit han följdes af bl. a. sin unge lärjunge,
den senare berömde Andreas Rydelius. I samband med angreppet

utverka ett nytt förfogande af konungen, som i bref till universitets¬
kanslern 1691 yttrade sitt misshag öfver deras förvetenhet, som
tillåtit sig att grubbla i teologiska saker. Disputationerna skulle
1 förväg censureras efter Skriften och den evangeliska läran, och det
Iskulle tillses, att ingen i oträngdt mål »trädde ifrån de länge gillade,
vedertagna och öfliga ordasätten».?

' ANNERSTEDT, Upsala Univ:ts Hist. Bihang, II, s. 261f.
2 CANNERSTEDT, Upsala Umniv.ts Hast., II, 1, S:255--303.