Sida 110 [110]
OCR
12 E. LINDERHOLM stöd. Anspråket på vetenskaplig forskningsfrihet innebar dock icke hos kartesianismens män någon radikalism. De voro allvarliga och strängt troende män, utan biafsikter mot den rena läran och än mindre mot religionen. Icke förty blef ortodoxiens angrepp mot forskningsfriheten, ledt af den beryktade hänsynslöse och intrigante Schutz, synnerligen skarpt och tog mycket betänkliga former. Schutz af prästeståndet vid 1686 års riksdag godkända och till K. M. ing ingifna förslag om förekommande af den öfver handtagande li centiaphilosophandikräfde undertryckande af den kartesianska filosofien och upprätthållande af den gamla filosofi, som kristenheten vant sig vid. Den teologiska fakulteten skulle äga »macht att inhibera de disputationer, uthi hwilka kunna finnas några noviteter och sådane expressioner och positioner, som kasta... den evangeliska läran under äfwentyr och fara» ..., och vidare rätt att bestämma läroböckerna i filosofi." Detta förslag, som ju innebar intet mindre än ett fullständigt klafbindande af den vetenskapliga forskningsfriheten, lyckades man emellertid för ett ögonblick hindra, i det konungen 1689 följde den kungl. kommissionens lekmannaminoritets mening och väl förklarade, att den kristliga trosläran icke finge underkastas någon filosofisk kritik, men att han i öfrigt efterlät filosofiens fria bruk. Den fria forskningen tycktes ha segrat. Men blott för ett ögonblick. Snart följde teologernas angrepp mot den förhatade Bilberg, som vågat skämta med den aristoteliska skolastiken och 1689 presiderade för en disputation, i hvilken med åberopande af den bekante Balth. Becker häfdats, att det, som öppet strede mot filosofien, icke kunde bli föremål för tro i teologisk mening. Förargelsen blef stor. Bilberg blef väl s. å. teol. professor, men väckte 1691 genom sin afhandling: De theologia christiana ny förförflytta Bilberg till Örebro, dit han följdes af bl. a. sin unge lärjunge, den senare berömde Andreas Rydelius. I samband med angreppet utverka ett nytt förfogande af konungen, som i bref till universitetskanslern 1691 yttrade sitt misshag öfver deras förvetenhet, som tillåtit sig att grubbla i teologiska saker. Disputationerna skulle 1 förväg censureras efter Skriften och den evangeliska läran, och det Iskulle tillses, att ingen i oträngdt mål »trädde ifrån de länge gillade, vedertagna och öfliga ordasätten».? ' ANNERSTEDT, Upsala Univ:ts Hist. Bihang, II, s. 261f. 2 CANNERSTEDT, Upsala Umniv.ts Hast., II, 1, S:255--303.
