Sida 108 [108]
OCR
O E. LINDERHOLM Följden af synkretismens framträdande blef en skärpt religionslagstiftning och isolering. . De reformerta betogos rätten till egen gudstjänst och medgåfvos blott husandakt med eget folk!; Matthizxs och Terserus” skrifter förbjödos, och censur infördes.? Religionsplakatet af 1663 påbjöd äfven konkordieformeln till rättesnöre vid den teologiska undervisningen och hotade med kunglig onåd och i ty fall med lifsstraff? utbredandet af »nya onödiga quaestiones»1 tal och skrift, spridande af »willfahrelse och skilzmåbhli religionen», förakt för »ceremonierna» eller »misshelligheet uthi gemytherne».+ År 1667 /Nårs religionsplakat? stadgade nödig kunskap före studieresa, kontroll öfver främmande studenter såsom informatorer, anmälningsplikt för främmande trosbekännare, förbud för främmande prästman att komma in i riket. S. å. förbjöds äfven införande af kätterska böcker . 1 riket,” och 1671 föreskrefs särskild förbindelse af främmande tros” bekännare att, såsom redan förut fordrats, låta uppfostra sina barn till luthersk tro.” Karl XI:s konungaförsäkran 1672! gaf ny bekräftelse åt denna religionslagstiftning, och 1686 års kyrkolag kodifierade densamma kort och pregnant i sitt första kapitel. Så var mot 1600-talets slut, så långt i människomakt stod, svenska kyrkan väl förvarad mot alla främmande inflytelser och försatt i en glänsande isolering. Och så exklusiv var denna, att prästeståndet ännu 1686 fn t. o. m. ett politiskt förbund med reformert makt betänkligt.” Det är nödvändigt att hafva i minne denna utveckling och särskildt den långa, ständigt skärpta, på nära hundraårig tradition hvilande religionslagstiftningen, om man vill förstå det öde, som decennium efter decennium mötte pietismen i Sverige. ! Religionsstadgan af 1655. STIERNMAN, a. a. s. 53 ff. 20KMES bref sj 1662 och 2/3 1663: IAS. Of, 37 3 Så vidt jag vet, har under 1600-talet lifsstraff för falsk lära tillämpats blott en gång, nämligen 1671, då djäknen Joh:s Olai i Gäfle för sina »blasphemier» dömdes att halshuggas och å båle brännas (Gahms samlingar. U. 133). Han var lärjunge till den jämtländske alkemisten och mystikern Anders Kempe, som i anslutning till Felgenhauer och andra i flera skrifter förfäktade en radikal, kyrkokritisk mystik. Kempe, som förhördes inför Härnösands konsistorium, flydde till Norge och begaf sig därifrån till Hamburg. O. NORBERG, Elt bidrag till Anders Pedersson Kempes historia, Kyrklig Tidskrift 1899. Här har dock icke det intressanta material till Kempes historia, som i UUB:s olika handskriftssamlingar finnes, kommit till användning. $ STIERNMAN, a. a. s. 101, 106 £ bi Tbdan S. IIS SE Misimandat 3,1-1667- -Ibadms. 128 ft. TE Misimandat
