OCR Output

64 E. LINDERHOLM

till verklig skada och olycka för kyrkans religiositet, för dess lif och
arbete, därigenom att det mekaniserade dessa och skapade en för¬
underligt öfverdrifven tillit till kunglig lags och förordnings förmåga
att skapa kristligt lif. Vill man med ett ord karakterisera den sven¬
ska 1600-talskyrkans åskådning och praxis, skulle man kunna välja
ordet legalism. Det är något mycket karakteristiskt för 1600-talets
kyrkomän, att de icke, såsom både medeltidens och en nyare tids
kyrka, kände eller funno den till synes närliggande vägen att gå ut
bland folket med predikan.! Nu s. a. s. stämde man folket till
kyrka och nådemedel med anlitande ju längre dess mer af världsliga
maktmedel, och tvang man människor att undergå en kyrkobot, som
icke motsvarades af någon som helst inre sinnesändring.?

Äfven själfva predikan var af den art, att den icke kunde
tränga djupare. Den kunde bli oerhördt sträng och sparade icke
på talet om Guds förfärliga vrede och hämnd, men den gick icke ut
på personlig omvändelse och nyfödelse i en senare tids mening. Pre¬

dråp, hoor,frändsämio spild, ocker, falsk witne» och annat sådant, skulle man
rätta sig efter »Gudz lagh, som j then helighe Skrift är författat». (Efter stad¬
fästelsens ordalydelse i Swerikes Rijkes Lands-Lag, utg. af P. Abrahamsson,
Sthlm 1726). »Guds och Sveriges rikes lag» är ett stående uttryck. Det är
vedergällningsidén, som behärskar 1600-talets strafflagstiftning och rättsskip¬
ning. Åter och åter finner man de stränga straffen motiverade med hänvis¬
ning till Guds vrede och hemsökelser, ifall straffen icke utkräfdes. Samma
betraktelsesätt gör sig naturligtvis gällande i den rent kyrkliga lagstiftningen.
Bibeln och isynnerhet Deuteronomion betraktas såsom en lagkodex, och man
dömer efter den i domkapitel och åberopar den i stiftsstadgarna. (Se LINDER¬
HOLM, Om norrländska kyrkostadgar, s. 9).

! Förmärkes någon gång en religiös »rörelse» bland folket, bygger den
på den gamla, från katolsk tid nedärfda folkfromheten och har den orsakats af
någon änglauppenbarelse eller predikan af ett barn eller något dylikt.
Dessa företeelsers största historiska intresse ligger däri, att deras verkan på
omgifningen förråder, det en rent religiös »inre mission» varit möjlig, och
att folkets religiösa behof icke voro fullt tillfredsställda med den kyrkliga
förkunnelsen, emedan denna s. a. s. ägde alltför få toner.

2 Så måste K. M. 1701 på förekommen anledning befalla alla guvernörer
och landshöfdingar se till, det de till kyrkoplikt dömda»måge derwid wisa sig i
sådan klädedräckt, som eij är förargelig, samt elljest i åthbörder sig så förhålla,
som vid sådant tillfälle tillbörligit är» (K. M. till alla guvernörer och landshöf¬
dingar den ?7/. 1701. N. 41:85), nog så behöfligt, då det t. o. m. kunde hända,
att en person tog sig en sup på »pliktepallen». (N. 1918: 45 z.) I allmänhet
visar det sig, att förordningarna till lifvets reglerande efter strängare grundsat¬
ser icke kunde genomföras. Då t. ex. 1687 års bönedagsplakat befallde präs¬
terna »granneligen alle dem at uptekna, som kyrckian och predikarne på desse
faste- och bönedagar försumma», så var detta naturligtvis en ren omöjlighet.