Sida 100 [100]
OCR
62 E. LINDERHOLM teokratiskt-patriarkaliskt mönster. Med åberopande af det gannla medeltidsverket »konungastyrelsen» och af Israels konungars exempel häfdar Laurelius i sin Spiritualis forma regiminis af 16534 ett strängt religiöst bestämdt samfundslif. Ett kristligt regemente hvilar på de fyra hufvuddygderna, »gudfruchtigheeten, (pietas), troon, barmhertigheeten och rettferdigheeten». Lefde man i riket efter dessa dygder, förtages »all öfwerflödigheet i klädher, i maat och dryck. Tå får eij heller öfwermodh och högferd sin framgång. Fij heller ; Hjdes ther gycklerij och narrespeel; baletter och förargelighe comedier.> Öfverhetens första plikt är att vara »Gudz församblingz fosterfadher». »Konungarna», yttrar Laurelius i en annan skrift, »skola aldraförst i sitt regemente bekymbra sigh ther om, at en falsk lära må utrotas och at Herrans fruchtan, en reen och oförfalskat lära eller sann religion och tt christeligit lefwerne må igen planteras och uprettas uthi theras rijke. »! Den svenska konungamakten gaf ock den fromma ortodoxien allt önskvärdt stöd, där stiftsstadgar eller speciella sockenstadgar,? kyrklig auktoritet och straffpredikningar, särdeles öfver adelns öfverdådiga lefverne, icke visade sig effektiva. Hela umgängeslifvet reglerades i minsta detalj efter allvarliga principer genom en rad kungliga edikt 1644 och 1664 om adelns, prästerskapets, och borgerskapets klädedräkt och förhållande vid trolofningar, bröllop, barndop, begrafningar och gästabud.? I stadgan om eder och sabbatsbrott af 16653” stipulerades stränga straff för missbruk af Guds namn, för söndagars och helgdagars ohelgande och för uteblifvande från kyrkan. Stadgan förnyades af Karl XI 1687.” »Inga comoedier, inga kort- heller tärningespeel», heter det här, »måga om söndagarna tillåtas. Icke heller bållhuus til speel och fåfängt tijdfördrit ypnas wid fyratio markers "böter... . Ingen biude så gäster eller gånge så til gäst om söndagzmiddagen, at therigenom aftonsångs predikan försummas.» Ingen ägde börja en resa till lands eller vatten på sön- eller helgdag, förrän gudstjänsten förrättats. Den som redan var stadd på resa, hade att förfoga sig till närmaste kyrka eller — vid sjöfärd — »hålla bön och prijsa Gudh medh psalmer och lofsånger» — allt vid äfventyr af böter och det äfven för åklagarmakten vid försummadt beifrande. Vid hvarje kyrka skulle ! Underwijsningh om Gudz församblings regering och styrelse 1665. 2 Exempel härpå i de af mig utgifna Norrländska kyrkostadgar. 3 SCHMEDEMANN, Kongl. Stadgar, s. 238 ff., 386—423. 4 SCHMEDEMANN, a. a. s. 441 ff. 5 SEbdin S IT3STEE.
