OCR Output

62 E. LINDERHOLM

teokratiskt-patriarkaliskt mönster. Med åberopande af det gannla
medeltidsverket »konungastyrelsen» och af Israels konungars exem¬
pel häfdar Laurelius i sin Spiritualis forma regiminis af 16534
ett strängt religiöst bestämdt samfundslif. Ett kristligt regemente
hvilar på de fyra hufvuddygderna, »gudfruchtigheeten, (pietas),
troon, barmhertigheeten och rettferdigheeten». Lefde man i riket
efter dessa dygder, förtages »all öfwerflödigheet i klädher, i maat
och dryck. Tå får eij heller öfwermodh och högferd sin fram¬
gång. Fij heller ; Hjdes ther gycklerij och narrespeel; baletter
och förargelighe comedier.> Öfverhetens första plikt är att
vara »Gudz församblingz fosterfadher». »Konungarna», yttrar
Laurelius i en annan skrift, »skola aldraförst i sitt regemente
bekymbra sigh ther om, at en falsk lära må utrotas och at Herrans
fruchtan, en reen och oförfalskat lära eller sann religion och tt
christeligit lefwerne må igen planteras och uprettas uthi theras rijke. »!

Den svenska konungamakten gaf ock den fromma ortodoxien
allt önskvärdt stöd, där stiftsstadgar eller speciella sockenstadgar,?
kyrklig auktoritet och straffpredikningar, särdeles öfver adelns
öfverdådiga lefverne, icke visade sig effektiva. Hela umgänges¬
lifvet reglerades i minsta detalj efter allvarliga principer genom en
rad kungliga edikt 1644 och 1664 om adelns, prästerskapets, och
borgerskapets klädedräkt och förhållande vid trolofningar, bröllop,
barndop, begrafningar och gästabud.? I stadgan om eder och sab¬
batsbrott af 16653” stipulerades stränga straff för missbruk af Guds
namn, för söndagars och helgdagars ohelgande och för uteblif¬
vande från kyrkan. Stadgan förnyades af Karl XI 1687.” »Inga
comoedier, inga kort- heller tärningespeel», heter det här, »måga
om söndagarna tillåtas. Icke heller bållhuus til speel och fåfängt
tijdfördrit ypnas wid fyratio markers "böter... . Ingen biude så
gäster eller gånge så til gäst om söndagzmiddagen, at therigenom
aftonsångs predikan försummas.» Ingen ägde börja en resa till
lands eller vatten på sön- eller helgdag, förrän gudstjänsten förrättats.
Den som redan var stadd på resa, hade att förfoga sig till närmaste
kyrka eller — vid sjöfärd — »hålla bön och prijsa Gudh medh psal¬
mer och lofsånger» — allt vid äfventyr af böter och det äfven för
åklagarmakten vid försummadt beifrande. Vid hvarje kyrka skulle

! Underwijsningh om Gudz församblings regering och styrelse 1665.
2 Exempel härpå i de af mig utgifna Norrländska kyrkostadgar.

3 SCHMEDEMANN, Kongl. Stadgar, s. 238 ff., 386—423.

4 SCHMEDEMANN, a. a. s. 441 ff. 5 SEbdin S IT3STEE.