Sida 98 [98]
OCR
60 E. LINDERHOLM genom biskopen leder skolans utveckling, så blifva ock skolans främsta män biskopens förnämsta medhjälpare i stiftsstyrelsen. Så skapas ett starkt samband mellan kyrka och kultur i det svenska samhället.! För folkets religiösa undervisning utfördes ett betydande arbete? icke blott genom predikan utan ock genom predikoförhör, katekisationer och katekesförhör. Medan t. ex. i Sachsen katekisationerna kommo ur bruk och Spener förlöjligades som »skolmästare », när han själf i Dresden började hålla katekisationer, hade hos oss kyrkans störste män, och främst Paulinus, icke tröttnat att med alla till buds stående medel främja denna för tiden enda möjliga form af folkundervisning. Försummelse i fråga om predikan och katekesförhör medförde straff i form af böter. Mot århundradets slut var det särskildt Spegel och Svedberg, som fullföljde arbetet för den religiösa folkundervisningen. Den af Spegel utverkade K. F. af den 18 dec. 1695, som ålade prästerskapet att »icke tillåta de gamla komma till Herrans nattvard, när de icke kunna trons artiklar och instiftelseorden, eller de unga, förrän de väl hafva lärt hela katekesen », måste väl mildras genom en ny K. F. af den 25 maj 1699, men blef likväl af synnerlig betydelse.? Med otrolig möda inarbetades så under 1600-talets lopp i folkets åskådning den evangeliska kristendomens väsentligaste tankar, så godt sig göra lät med ett i det hela ännu analfabetiskt folk. Vid århundradets utgång visar sig väl ännu de äldres kunskap ofta mycket klen, medan åter ungdomen rätt allmänt kan sägas ha inhämtat sin katekes och lärt sig läsa i bok," ett resultat, som i dessa tider, då skolor ännu saknades, kräft ett drygt och erkännansvärdt arbete både af prästerna och hemmen. Det katekisationsarbete, som för den tyska pietismen stod som en viktig reform, hade redan af den svenska ortodoxien upptagits och i väsentlig mån realiserats. För öfrigt gäller, att folkets kristendom icke får bedömas blott efter förmågan att i offentligt förhör inför biskop och prästerskap redogöra för sin tro. I allmänhet torde man numera vara alltför mycket böjd att tro, det 1600-talets svenska ortodoxi nöjde sig med kunskapen om den rena läran. Det varickeså. Den svenska 1600-talsortodoxien visar sig äga stränga kraf på ett rättfär digt | lefverne. Den var icke ! HOLMQUIST, De sv. domhkapitlens förvandling, s. 142. ? LUNDSTRÖM, Laur. Paulinus Gothus, II, s. 185 ff. Se WESTLING, Den sv. folkundervisningens historia, s. 31 ff., 65 ff., 81 ff., 91 ff. 3 TOTTIE, Haquin Spegel, s. 70f. + WESTLING, loc. cit. Jfr TOTTIE, Haquin Spegel etce., s. 42 ff.
