Sida 84 [84]
OCR
46 E. LINDERHOLM inträdde dock snart, trots Rocks otaliga lidandesfyllda missionsresor i södra och västra Tyskland samt Schweiz, en tillbakagång i Inspirationsrörelsen. Med 1730-talet inträder ock en påtaglig decime'ring i radikalismens led, och härtill bidrog, utom den allmänna utvecklingen i ny riktning, äfven den nya vändning i pietismens inre utveckling, som genom herrnhutismen vid denna tid blef en verklighet.! Herrnhutismens upphofsman och allt behärskande personlighet, grefve Nicolaus Ludvig von Zinzendorf (1700—1760), är, trots alla sina såväl af hans egen individualitet som tidsförhållandena beroende egendomligheter och bizarrerier, pietismens religiösa geni. Påver| kad icke blott af pietismen utan ock af ortodoxien och upplysningen, för att ej tala om hans beröring med fromma katoliker, bearbetar och omgjuter han, hvad han lärt, till en religiositet af en egendomlig, ny prägel. Från synpunkten af pietismens egen inre utveckling betyder Zinzendorfs lif och verk en reaktion inom pietismen själf dels emot vissa sidor af den konservativa pietismen, dels och framförallt mot den radikala pietismens grundprincip och lifsordning. Medan den radikala pietismens »inre Kristus», inre ord, hotade att alldeles undanskjuta den positiva kristna uppenbarelsen och dess hänsynslösa atomistiska individualism och osociala karaktär i religionens eget namn höll på att omöjliggöra hvarje slag af religiöst samlif, knöt sig Zinzendorfs religiositet, här i medveten motsats också till upplysningsfilosofiens naturliga religion, med en egendomligt ny inten”sitet åter till den positiva uppenbarelsen, till den historiske Jesus, och går hela hans lifs verk ut på att skapa religiöst samlif, religiös gemenskap och solidaritet. Härmed förenar sig reaktionen emot den hallensiska pietismens lagiska karaktär och halft negativa ställning till världen. Från den hallensiska pietismen, som han redan såsom barn lärde känna hos sina närmaste och sedermera infördes i under skoltiden i det stränga Halle, var det Zinzendorf utgick. Pietist vorden i lif och skick, hade han dock blifvit i sitt inre främmande för pietismens lagiska väsen. Studieåren i Wittenberg lärde honom känna fromma ortodoxer, hvilkas teoretiska uppfattning af kristendomen och positiva ställning till världen syntes honom öfverträffa hallensarnas. Blott 18-årig söker han här åstadkomma en försoning mellan Wittenberg och Halle. En studieresa i Holland och Frankrike, hvarunder ! RITSCHI, a. a. II, s. 359 ff. KUR'TZ, Lehrbuch der Kirchengeschichte, 11 $ 100: STEPHAN, a. a. S. 40 ff. HEGLER, Att. lnspirterte. "PREFIX IS 203 ff.
