Sida 79 [79]
OCR
PIETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELSE 41 med radikala element och fullbordade där sitt första stora, åt den äldsta kyrkans historia ägnade verk: »Die erste Liebe, das ist die Wahre Abbildung der ersten Christen nach ihrem lebendigen Glauben und heiligen Leben», däri han betraktar kyrkans, af Constantin den store realiserade förbindelse med staten såsom inledningen till dess förvärdsligande. På grund af nämnda verk blef Arnold 1697 professor i kyrkohistoria i Giessen, men tog afsked redan 1698, då ämbetets världsliga åligganden distraherade honom och hindrade hans förtroliga umgänge med Frälsaren. Åter i Quedlinburg afsöndrade sig Arnold från kyrkan, afhöll sig från nattvarden, fördjupade sig ytterligare i mystiken och studerade särskildt Böhme, Pordage, Bromley och Gichtel, med hvilken han brefväxlade. Samtidigt utgaf han 1699 och 1700 i fyra delar sitt stora verk Unpartheyischel Käirchen- umd Ketzerhistorie. Här vill Arnold följa den sanna, af ord och sakrament oberoende kyrkans historia. Lika partiskt för, som man förut varit partisk mot kätterierna, blef Arnolds verk likväl genom sin metod, som lät äfven kättarna själfva komma till tals, epokgörande. Af Arnolds många öfriga skrifter i mystikens tecken må blott nämnas hans 1700 utgifna Das Geheimmis der göttlichen Sopla. Gå vi öfver till Arnolds åskådning, finna vi äfven hos honom mystikens förutnämnda lära om det inre ljuset med ty åtföljande konsekvenser för förhållandet till kyrkans lära och ordning. I sitt sist nämnda arbete upptog Arnold därjämte läran om den gudomliga Sophia eller visheten och Adams ursprungligen androgyna natur, en lära som förut hyllats af Bromley, Pordage, Böhme, Weigel och F. van Helmont, och som öfver Scotus Erigena, Maximus Confessor och Origines går tillbaka till Valentins gnostiska skola.! Ett evigt gudomligt utflöde ur Gud, än identifierad med Kristus såsom Guds ord, än själfständig, verkar Sophia enligt Arnolds åskådning en inre rening och upplysning. Ursprungligen förenad med Adam till ett väsen, skildes hon från honom till följd af hans spirande köttsliga begärelse, hvaraf åter följde Evas skapelse och skilda kön. I Kristus, som tog mandom i en kvinna, förenades åter det manliga och kvinnliga elementet. MHvarje människa kan inom sig finna åter den förlorade Sophia, kan födas på nytt genom henne som moder, förmälas med henne som brud. Villkoret är världsförsakelse, själfförnekelse och rening, hvartill ock hör afstående från äktenskapet såsom en köttslig kärlek.? Med denna abstrusa mystik förenades ! Se härom RITSCHI,, a. a. II, s. 295 ff. 2Se RYrsCAL, a. a. ILöS. 306 fi PREATt. Arnord.
