OCR Output

PIETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELSE 41

med radikala element och fullbordade där sitt första stora, åt den
äldsta kyrkans historia ägnade verk: »Die erste Liebe, das ist die
Wahre Abbildung der ersten Christen nach ihrem lebendigen Glauben
und heiligen Leben», däri han betraktar kyrkans, af Constantin den
store realiserade förbindelse med staten såsom inledningen till dess
förvärdsligande. På grund af nämnda verk blef Arnold 1697 pro¬
fessor i kyrkohistoria i Giessen, men tog afsked redan 1698, då ämbe¬
tets världsliga åligganden distraherade honom och hindrade hans
förtroliga umgänge med Frälsaren. Åter i Quedlinburg afsöndrade
sig Arnold från kyrkan, afhöll sig från nattvarden, fördjupade sig
ytterligare i mystiken och studerade särskildt Böhme, Pordage,
Bromley och Gichtel, med hvilken han brefväxlade. Samtidigt
utgaf han 1699 och 1700 i fyra delar sitt stora verk Unpartheyischel
Käirchen- umd Ketzerhistorie. Här vill Arnold följa den sanna, af ord
och sakrament oberoende kyrkans historia. Lika partiskt för, som
man förut varit partisk mot kätterierna, blef Arnolds verk likväl
genom sin metod, som lät äfven kättarna själfva komma till tals,
epokgörande. Af Arnolds många öfriga skrifter i mystikens tecken må
blott nämnas hans 1700 utgifna Das Geheimmis der göttlichen Sopla.

Gå vi öfver till Arnolds åskådning, finna vi äfven hos ho¬
nom mystikens förutnämnda lära om det inre ljuset med ty åtföl¬
jande konsekvenser för förhållandet till kyrkans lära och ordning.
I sitt sist nämnda arbete upptog Arnold därjämte läran om den
gudomliga Sophia eller visheten och Adams ursprungligen androgyna
natur, en lära som förut hyllats af Bromley, Pordage, Böhme, Wei¬
gel och F. van Helmont, och som öfver Scotus Erigena, Maximus
Confessor och Origines går tillbaka till Valentins gnostiska skola.!
Ett evigt gudomligt utflöde ur Gud, än identifierad med Kristus
såsom Guds ord, än själfständig, verkar Sophia enligt Arnolds åskåd¬
ning en inre rening och upplysning. Ursprungligen förenad med
Adam till ett väsen, skildes hon från honom till följd af hans spirande
köttsliga begärelse, hvaraf åter följde Evas skapelse och skilda kön.
I Kristus, som tog mandom i en kvinna, förenades åter det manliga
och kvinnliga elementet. MHvarje människa kan inom sig finna åter
den förlorade Sophia, kan födas på nytt genom henne som moder,
förmälas med henne som brud. Villkoret är världsförsakelse, själf¬
förnekelse och rening, hvartill ock hör afstående från äktenskapet
såsom en köttslig kärlek.? Med denna abstrusa mystik förenades

! Se härom RITSCHI,, a. a. II, s. 295 ff.
2Se RYrsCAL, a. a. ILöS. 306 fi PREATt. Arnord.