OCR Output

40 E. LINDERHOLM

Den grundidé eller det ledmotiv, som genomgår den radikala
pietismen, är mystikens liksom ock kväkarnas lära om den inre upp¬
lysningen, det inre ordet eller »Kristus i oss», såsom källa och norm
för all frälsningskunskap, ett inre ljus, som finnes äfven hos judar,
turkar och hedningar. Där denna lära konsekvent genomfördes,
hvilket inom den radikala pietismen långt ifrån alltid skedde, måste
den gifvetvis leda till ett lösgörande från den positiva historiska
uppenbarelsen och till ett underkännande af kristendomens absolut¬
het. Teorien om den omedelbara, allom tillgängliga inre upplys¬
Iningen blef det element, som radikaliserade den konservativa pie¬
Itismens tankar, skärpte dess reformkraf eller gaf styrka och kon¬
sekvens åt redan förefintliga radikala tendenser. Man hade fått
en enhetlig idé, omkring hvilken massan af gamla och nya jäsande
tankar och hugskott kunde samlas. Läran om det inre ordet blef
för den tidens människor, hvad utvecklingsidén blifvit för en senare
tid. Likväl måste man ihågkomma, att det icke är mystiken allena,
som skapar den radikala pietismen. Mystiska och pietistiska motiv
korsa hvarandra, och i och för sig behöfver mystiken icke leda till
emancipation från kyrkan.! Men inkastade i den nya religiösa väc¬
kelsen verkade mystikens idéer radikaliserande. Allra starkast ver¬
kade i denna riktning de allvarliga människornas misströstan om
kyrkans och sambhällets förbättring, pessimismen inför det rådande
tillståndet.

. Den radikala” pietismens egentliga grundläggare och främsta
|märkesmän äro "Gottfried Arnold och Johan Konrad Dippel, båda
af betydelse för pietismens utveckling I Sverige. "Nämnas böra
kanske äfven J. W. Petersen och hans hustru Johanna Eleonora
v. Merlau, båda ursprungligen påverkade af Spener, senare af Gichtel
och Jane Lead liksom ock af kväkarna. Af Schitz intresserad för
de yttersta tingen, sysselsatte sig Petersen ju längre dess mer med
läran om det tusenåriga riket och alltings återställelse och blef
apokalyptikens apostel efter sin afsättning och förvisning från
Föäneburg 10025

| Gottfried Arnold (1666—1714) skulle komma att utöfva ett
inflytande, s som knappast kan öfverskattas. Hans egen personliga
utveckling är typisk. Religiös till sin läggning slöt han sig efter
afslutade studier i Wittenberg 1689 i Dresden till Spener och blef
en afgjord pietist. I Frankfurt och Quedlinburg kom han i beröring

des englischen Quäkerthums auf die deutsche Kultur, s. 16 f£. PRE? Art. Weigel,
Böhme, Molinos, Poiret, Gichtel, Breckling, Quäker.
SIRTASCHI) aa SOS Ce RINGER, a. av IS. 205 fö