Sida 77 [77]
OCR
PIETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELLE 39 Spener till följd af fientligheterna i staden 1682 förlade konventiklarna till kyrkan och därmed totalt förändrade deras ursprungliga karaktär, kom separationen till öppet utbrott. Frankfurt hade en synnerligen liflig andlig samfärdsel, och mångahanda främmande inflytelser kunna där förutsättas. Hit kom 1677 bl. a. William Penn, hvilken umgicks med Schitz och Eleonora v. Merlau. Man kan ock hos radikalerna märka ett främmande inflytande, men detta hindrar icke, att vi i Speners egen ecclesiola på ett par punkter skönja den af en egen inre logik beroende öfvergången från konservativ till radikal pietism.! Ritschl har påvisat flera fall af en sådan radikal vändning hos anhängare af Spener under 1690-talet.” Den radikala vändningen inom pietismen sker dock i allmänhet icke spontant utan under inflytande af en massa hvarandra korsande / idéer och motiv. Starkast verkar mystiken. Väl förberedd under hela århundradet genom Arndts skrifter, upptages den nu utan kritik från olika håll. Öfverallt stöter man på idéer af tyska mystici som Weigel och Böhme, hvilkens teosofi i J. G. Gichtel (1638-1710) och äfven Fr. Brechling (1629—1711) erhöll nya och verksamma befordrare. Väsentligt ökadt inflytande fick Böhme under 1690talet genom sina engelska lärjungar Pordage, Bromley och Jane Leade, hvilkas arbeten vunno spridning i Tyskland. Mindre betydande är; och blir länge inflytandet af den katolska kvietismen, representerad + af Molinos, Mad. Guyon och Antoinette Bourignon, de båda senare; kända företrädesvis genom P. Poiret (tf 1719). Molinos” hufvudarbete, Guida spirituale af 1675, öfversattes 1687 till latin af Francke, 1699 till tyskan af Arnold. Inflytandet från den engelska f. n. knappast tillräckligt uppskattas. Penns missionsresor 1671, 1677 och 1686, 1677 i sällskap med Fox och Barclay, ha åtminstone bidragit att göra kväkarnas åskådning känd, och härtill bidrogo äfven de små kväkarförsamlingarna i Emden, Hamburg, Altona, Danzig och Griesheim vid Worms, låt vara att de snart upplöstes. I västra Tyskland verkade labadismen i radikal riktning. Detsamma måste anses gälla beträffande de rester, som ännu funnos af den gamla anabaptismen såväl i Pfalz, dit omkr. 700 vederdöpare invandrat från Schweiz 1673, som i Rhen-trakterna, särskildt i Cre feld, där det fanns en rik och betydande mennonistförsamling.” IL GRÖNBERG, a. a. I, 5. 183-203. GOEBEL, a. all; s. 681 ff TADS. XX OEI Sv 12076 (ATG Je Ja SChltZ 2 RITSEHT, av ar KD: S: 1902 19: 3 RITSCHL, a. a. II, s. 204 ff., GOEBEL, a. a. II, s. 690 ff., BAUER, Etnfluss
