Sida 76 [76]
OCR
38 E. LINDERHOLM ny teologi för dörren, färdig att med utvecklingens rätt intaga både ortodoxiens och den hallensiska pietismens plats.! Jämsides med den konservativa pietismen hade allt ifrån dess tidigare dagar men isynnerhet från 1690-talet i vida kretsar utvecklat sig en radikal pietism. Många faktorer hade bidragit till denna utveckling. Såväl de inre konsekvenserna af den konservativa pietismens egna tankar som det yttre motståndet och starka inflytelser från olika håll medförde och måste medföra en radikal vändning inom pietismen. Det måste medgifvas, att det i Speners och Franckes konservativa pietism gafs tankar och kraf, som, konsekvent tänkta till slut och realiserade i lifvet, enkelt och naturligt ledde öfver till en mera radikal åskådning och framför allt till en emancipation från kyrkan. Hit höra, synes det mig, det starka betonandet af det religiösa lifvet under ringa eller intet intresse för läran i och för sig, identifieringen af religionen med teologien under oeftergifligt kraf på omvändelse såsom villkor för teologiens studium och vinnandet af religiös kuni allmänhet den puritanskt stränga etiken samt slutligen den öppna kritiken af tillståndet såväl inom församlingarna som hos prästerskapet. Blott en obetydlig skärpning af dessa tankar och kraf, hinder för deras realiserande inom kyrkan eller t. o. m. förföljelse för deras skull, och radikalismen, separatismen är ett fullbordadt faktum. Utvecklingen inom Speners egen ecclesiola i Frankfurt är högst belysande för denna naturliga utveckling af den radikala pietismen väsentligen ur den konservativa. Redan att man öfvergaf läsningen af uppbyggelseskrifter och öfvergick till bibelsamtal, 'lerna såsom utläggningskanon. Då Schiätz 1676 börjar afhålla sig från nattvarden af samma motiv, som vi förut funnit i praecisismen, är detta ett förebud till hvad som med en inre nödvändighet kom och måste komma äfven inom pietismen. Nattvarden blir åter det högheliga mysterium, till hvilket blott Kristi sanna lärjungar böra äga tillträde. Fylles ej detta kraf, inträder den frivilliga afhållsamheten från församlingens nattvardsfirande eller ock separation. Äfven lekmannaelementets emancipation börjar inom Speners egen ecclesiola i Frankfurt, i det Eleonora v. Merlau och andra 1676 och 1677 börja hålla egna konventiklar utan prästerlig ledning. När ' GRUNBERG, a.a. III, s. 14 ff. KRAMER, Åug. Hermann Francke, II,s.272 ff.
