OCR Output

PIETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELSE 37

tropiska stiftelser och skolor, hvilka trots sin religiösa ensidighet och.
rigorism, blifvit betydelsefulla för den reala bildningen. Det epok¬
görande i Franckes praktiska sträfvanden, för inre och desslikes för
yttre mission synes mig ligga däri, att han i vår kyrka med energi
inför det oberoende, på frivillighetens grund byggda kyrkliga och
sociala arbetet. I öfrigt gäller, att den konservativa, såväl hallen¬
siska som wärttembergska, pietismen gjort betydande positiva in¬
satser på det religiösa och kyrkliga lifvets olika områden, såsom
med hänsyn till bibelspridning, uppbyggelselitteratur, andlig dikt¬
ning och musik, predikan och gudstjänstlif, religionsundervisning
m. m. Mindre är dess rent teologiska insats 1 utvecklingen.!
Särskildt den hallensiska pietismens inflytande blef mycket bety¬
dande. Till Halle, där äfven Thomasius och Wolf lärde, strömmade
massor af ungdom. Tusentals präster funno där sin utbildning. En
tydlig förskjutning i ortodoxiens gamla maktställning inträder. Fler¬
talet teologiska fakulteter stå nu på pietismens sida. Huru väsentligt
ställningen förändrats, framgår af själfva Leipzigerfakultetens 1711
afgifna utlåtande: »Unterricht vom Sogenannten pietismo, darin
grändlich nachgewiesen wird, dass solches keine neue Sekte sei,
sondern ganz unbilliger Weise von einigen aus niedrigen Affecten
dafär ausgegeben worden.» Polemiken fortsättes dock, förnäm¬
ligast af Mayer i Greifswald, den gamle hederlige och fromme Joh.
Fecht i Rostock, och den fanatiske Erdm. Neumeister i Ham¬
burg (Idea pietismi 1712 — i bunden form) samt framför allt
al Val EE. Löscher, 1707 prof. i Wittenberg, 1700 superintendent
m. m. i Dresden, en lika kunnig som from och hofsam motståndare,
ortodoxiens dåvarande utan fråga främste representant. Hans
sedan 1702 (1701) utgifna Unschuldige Nachrichten etc. blef Tysk¬
lands första teologiska tidskrift och ställdes i ortodoxiens tjänst,
hans Timotheus Verinus, resp. Vollständiger T.V.1718ff., ortodo¬
xiens bästa kritik af pietismen. Det är emellertid betecknande för
det förändrade läget, att Löscher slutligen ser sig nödgad att hålla
sig till defensiven, medan den obehärskade och stridslystne Jacob
Lange, sedan 1709 i Halle, ansåg sig kunna gå offensivt tillväga.
Löschers initiativ 1718 till en försoning strandade, då han i sak icke
kunde göra något medgifvande och därtill fann sig förhindrad att
kalla Spener salig. Striden mellan ortodoxi och pietism förlorade
dock nu betydelse. Pietismen hade i det stora hela segrat. Men
blott för en kort tid. När Francke 1727 bortgick, stod redan en

I: Se STEPHAN, a. a So 40 ff.