Sida 74 [74]
OCR
36 E. LINDERHOLM Följaktligen kräfver Francke i sin teologi och förkunnelse en klart medveten omvändelse, kännetecknad af en inre kamp och en slutligen vunnen personlig visshet. Detta kraf är ock bestämmande, när han, — redan före sin öfvergång til teologiska fakulteten 1698, —realiserande ett af önskemålen i Speners Pia desideria, går att i Halle med fria händer radikalt skapa om de teologiska studierna och prästbildningen. Den gamla intellektualistiska skolastiken med dess ensidigt dogmatiska och polemiska intressen slopas och med en ny ensidighet, som likvisst för ögonblicket betydde ett utomordentligt framsteg, göres exegetiken eller bibelstudiet ej blott till det centrala, utan nara nog till ett och allt. Hör detta tagas val de bästa tilgängliga vetenskapliga hjälpmedel i anspråk. Men hufvudvikten lägges icke på det vetenskapliga. Hade ortodoxien identifierat teologiserande och teologi med religion, går nu Francke liksom förut Spener, till en motsatt ytterlighet och identifierar religionen med teologien, den religiösa lifsutvecklingen med den teologiska fackutbildningen. Därför bli Franckes metodiska anvisningar för teologiens studium i hans Timotheus zum Fiirbilde allen Theologiae Studiosis vorgestellet af 1695 och senare metodologiska arbeten, egentligen en anvisning till kristligt lif." Den stora grundförutsättningen | för teologiens studium är följaktligen en personlig omvändelse, dess | slutmål är, såsom för hvarje kristen, det eviga lifvet, dess väg och medel, såsom hos de gamle, oratio, meditatio och tentatio. Af Francke själf uppfattades omvändelsen icke lagiskt, men så blef likvisst ofta fallet i den hallensiska pietismen, förklarligt ej blott af den vikt, som lades vid förskräckelsen öfver synden, utan ock af de i lagisk, puritansk anda gående regler, som sattes för lifvet särskildt med hänsyn till adiafora. Så fick den hallensiska pietismen något lagiskt och trångt öfver sig och ett världsskyggt väsen.? Likväl får man icke öfverdrifva negativiteten i den hallensiska pietismens lifsideal. Konsekvenserna drabba nämligen hufvudsakligen nöjeslifvet, men, det bör medges, äfven konsten och dess utöfning. Detta är ju dock icke allt i kulturlifvet. Från arbetet och Inamneligen det sociala isolerade sig sannerligen icke den hallensiska pietismen, ej heller från det kyrkliga, ty den vill reformera både kyrka och samhälle och ger ingendera hopplöst förlorad. Allbekanta äro Franckes med organisatorisk talang ledda stora filan Se RISCHL, a: fak S 250. ? Så långt hufvudsakligen efter RITSCHI, a. a. II, $. 240 ff. och FÖRSTER, Art. Å. H. Francke i PRES. VI, s: 150.
