OCR Output

36 E. LINDERHOLM

Följaktligen kräfver Francke i sin teologi och förkunnelse en klart
medveten omvändelse, kännetecknad af en inre kamp och en slut¬
ligen vunnen personlig visshet. Detta kraf är ock bestämmande, när
han, — redan före sin öfvergång til teologiska fakulteten 1698, —rea¬
liserande ett af önskemålen i Speners Pia desideria, går att i Halle
med fria händer radikalt skapa om de teologiska studierna och präst¬
bildningen. Den gamla intellektualistiska skolastiken med dess ensi¬
digt dogmatiska och polemiska intressen slopas och med en ny ensi¬
dighet, som likvisst för ögonblicket betydde ett utomordentligt
framsteg, göres exegetiken eller bibelstudiet ej blott till det centrala,
utan nara nog till ett och allt. Hör detta tagas val de bästa til¬
gängliga vetenskapliga hjälpmedel i anspråk. Men hufvudvikten
lägges icke på det vetenskapliga. Hade ortodoxien identifierat
teologiserande och teologi med religion, går nu Francke liksom förut
Spener, till en motsatt ytterlighet och identifierar religionen med
teologien, den religiösa lifsutvecklingen med den teologiska fackut¬
bildningen. Därför bli Franckes metodiska anvisningar för teolo¬
giens studium i hans Timotheus zum Fiirbilde allen Theologiae Stu¬
diosis vorgestellet af 1695 och senare metodologiska arbeten, egent¬
ligen en anvisning till kristligt lif." Den stora grundförutsättningen
| för teologiens studium är följaktligen en personlig omvändelse, dess
| slutmål är, såsom för hvarje kristen, det eviga lifvet, dess väg och
medel, såsom hos de gamle, oratio, meditatio och tentatio. Af Francke
själf uppfattades omvändelsen icke lagiskt, men så blef likvisst ofta
fallet i den hallensiska pietismen, förklarligt ej blott af den vikt,
som lades vid förskräckelsen öfver synden, utan ock af de i lagisk,
puritansk anda gående regler, som sattes för lifvet särskildt med
hänsyn till adiafora. Så fick den hallensiska pietismen något lagiskt
och trångt öfver sig och ett världsskyggt väsen.?

Likväl får man icke öfverdrifva negativiteten i den hallensiska
pietismens lifsideal. Konsekvenserna drabba nämligen hufvudsak¬
ligen nöjeslifvet, men, det bör medges, äfven konsten och dess utöf¬
ning. Detta är ju dock icke allt i kulturlifvet. Från arbetet och
Inamneligen det sociala isolerade sig sannerligen icke den hallensiska
pietismen, ej heller från det kyrkliga, ty den vill reformera både
kyrka och samhälle och ger ingendera hopplöst förlorad. Allbe¬
kanta äro Franckes med organisatorisk talang ledda stora filan¬

Se RISCHL, a: fak S 250. ? Så långt hufvudsakligen efter
RITSCHI, a. a. II, $. 240 ff. och FÖRSTER, Art. Å. H. Francke i PRES. VI, s:
150.