OCR Output

PIETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELSE 33

Hallepastorn C. A. Rothes(?) I mago pietismi 1691, som konstate¬
rade 9 missbruk, bland dessa collegia pietatis, och 11 villfarelser, till
hvilka hörde bl. a. den inbillade fullkomligheten. I ett förord till
Seckendorfs svar häfdade Spener, att talet om pietism vore ren dikt.
Hade Imago pietismi sträfvat till en saklig behandling, anslogs en
hatfull och plump ton i Carpzovs(?) anonyma pamflett från 1693: Be¬
schreibung des Unfugs, welchen die Pietisten zu Halberstadt . .. gestiftet.
Carpzov, som med sitt Bedenken von Pietisterer 1692 ej lyckats förmå
regeringen till att utfärda en formlig fördömelsedom öfver pietismen,
fortsatte sina hatfulla angrepp i program och disputationer. Inledt
af Hannekens program om Skriftens infallibilitet och Neumanns
skrift mot Speners eskatologi, kom 1694 den wittenbergska fakulte¬
tens beryktade, af den ålderdomssvage Deutschmann författade,
Chvristlutherische Vorstellung, »ein deutlicher und trauriger Beleg
fär den theologischen Tiefstand der damaligen Orthodoxie». TI detta
verk, som häfdar, att de symboliska skrifternas författare icke
kunnat fara vilse, tillskrifves Spener 284 irrläror, bl. a. den, att
absolutionens giltighet kräfde sanning och redlighet i boten. För
det personliga i religionen är här intet förstånd, och kyrkan anses
icke vara i behof af någon reformation. Spener svarade 1695 med
skriften: Aufrichtige Öbereinstimmung mät der Augsburgischen
Confession. Deutschmanns genmäle under titel Abgenötigte Antwort
1696 blef ett verk på 1200 ss. in 4:0. På Speners sida ställde sig
pastor Chr. M. Seidel i sin talangfullt skrifna, 1689 anonymt utgifna
skrift Lutherus redivivus, som dock gick längre är Spener.

I striden med J. Fr. Mayer, den kände pietistfienden, hvilkens
skrifter vi här förbigå, häfdade Spener i en skrift Von der Freihewt
eines Christenmenschen 1691, att den kristnes tro hvilar omedelbart
på Guds uppenbarelse i ordet, hvars sanning beseglasi hans hjärta
genom den helige Ande, och icke på apostlarnas personer, än mindre
på kyrkans eller ett särskildt stånds anseende. Härmed upprullades
frågan om symbolerna och inleddes en flerårig fejd om dessa.

Af ganska stor betydelse blefvo en rad arbeten mot pietis¬
men af Danzigerpastorn Sam. Schelwig. Efter en »studieresa»
utgaf han r093 sitt i Stockholm. tryckta Itinerariumanti¬
pietisticum, där han serverade en hop rykten och skandal¬
historier om pietisterna från olika platser. Schelwigs 1696—097 i tre,
delar utgifna Sektiererische Pietisteret var en bekväm och snart |
mycket använd systematisk öfversikt öfver pietismens villfarelser.'
Här fick man bl. a. veta, att gärningarna egentligen icke hörde till

E. Linderholm. 3