Sida 69 [69]
OCR
PIETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELSE 31 Fredrik III:s kallelse till konsistorialråd och prost vid Nikolaikyrkan i Berlin, där han snart skulle få tillfälle att verksamt främja pietismens sak, när den slogs ned i Sachsen.! Pietismens första framträdande i Leipzig knyter sig till A. H. Franckes namn. Jämte några andra magistrar, bl. dessa Paul Anton, hade han 1686 stiftat ett för vetenskapliga bibelstudier afsedt uppbygglig prägel. Af detta collegium kom dock ingen ofärd. Francke var ännu icke, trots sitt religiösa allvar, pietist. Men i okt. 1687 blef han under sin vistelse hos superintendenten Sandhagen i Läneburg omvänd och vistades sedan en tid dels hos Winckler i Hamburg, dels hos Spener i Dresden. Återkommen till Leipzig inledde han sin akademiska verksamhet med en serie collegia biblica, hvilka föranledde formlig rusning, kommo studenterna att kasta bort den gamla skolastiken och många af dem att börja ett nytt lif. Snart hördes det redan tidigare i studentlifvet gångbara smädenamnet pietist. Den nya religiösa rörelsen hade fått sitt vederbörliga kättarnamn och hette ej längre spenerianism utan pietism. Carpzov och hans kolleger i teologiska fakulteten påkallade regeringens inskridande, och Francke lämnade Leipzig. Då borgare börjat hålla konventiklar, utfärdade regeringen 1690 förbud mot alla slags sådana. De pietistiska studenterna beröfvades sina stipendier. Spener hade intet förmått uträtta.” Pietismen var väl krossad i Sachsen, men i andra delar af Tyskland slår den nu dess starkare rötter. Händelserna i Leipzig inledde faktiskt ett nytt skede i pietismens historia. Situationen klarnar, motsatserna framträda, pietismen tränger till offentligheten, dess namn sprides öfverallt, och nya personligheter träda fram som dess bärare, partitagandet för och emot börjar i allt vidare kretsar. Viktigast af allt var, att det nu, väsentligen genom Speners ingripande, skapades ett säkert fäste för pietismen vid det .1691 beslutade och 1694 invigda universitetet i Halle. Dess förste kansler blef Speners vän V. Li: v. Seckendorf (ck 1692). På Speners råd kallades nu den pietistiske J. A. Breithaupt från Erfurt till Halle såsom förste teologie professor och nämndes till professor i orientaliska språk och grekiska den från sitt diakonat i Erfurt fördrifne Francke, som tillika blef pastor i det närbelägna Glaucha och genast började utveckla en ifrig och framgångsrik pastoral verksamhet, snart + GRUNBERG, a. a. I, S.:207 ff, 21ATL, 251 ff. T GRUNBBERG, a. ar Lys. 2306.
