Sida 61 [61]
OCR
PIETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELSE 23 räkna honom med till pietismen.! — Hos mystikern Chr. Hoburg, ursprungligen lärjunge tilll Arndt, får mystiken under inflytande af bl. a. Sehwenckfeld en radikal vändning med förnekande af den bestående kyrkans berättigande.” Inom den religiösa reaktionen mot en ofruktbar ortodoxi ha vi jämte den mystiska religiositeten äfven en riktning, som sträfvar till praktisk kristendom och representeras af ett ganska betydande antal präster och lekmän. Ur massan af kyrkligt indifferenta furstar framträda vid midten af århundradet såsom den praktiska fromhetens befordrare särskildt hertigarna Ernst den fromme af Sachsen-Altenburg, August d. y. af Braunschweig-Läneburg, Gustaf Adolph af Mecklenburg-Gistrow och landtgrefven Georg II af Hessen-Darmstadt. I samma riktning verka flera adelsmän, statsmän och lärde såsom Schneckenburg, Ahasv. Fritsch o. a. tion af förkämpar för en praktisk kristendom, såsom wittenbergaren Balth. Meisner, hvilken dock i hufvudsak söker räddningen i allehanda yttre åtgärder, samt Paul och Joh. Tarnov i Rostock o. a. En ny af samma syften besjälad generation möter oss under 1630och 1640-talen i män som Joh. Val. Andreae, Andr. Kessler, J. M. Meyfart, Arn. Mengering, Andr. Cramer, Joh. Saubert, Joh. Quistorp d. ä. och den kände uppbyggelseförfattaren Joach. Lätkeman m. fl. | rialråd i Stuttgart, i hela sin för Wärtembergs kyrka välsignelserika verksamhet och gärning påminnande om den svenska 1600-talsverksam för reformer på det kyrkliga och sociala lifvets alla områden./ Slutligen möta vi under 1650-,1660- och 1670-talen omedelbart före och under pietismens första framträdande en generation af kyrkomän, hvilka genom sin sträfvan leda direkt öfver till pietismen. Hit höra Theoph. Grossgebauer, Joh. Balth. Schupp, J. Quistorp d. y. J. M. Dilheer, Joach. Betke samt Heinr. Miller och Chr. Scriver. Mäller, liksom Quistorp, prof. i Rostock, tog i ett arbete e af 1663 till orda om de munkristnas fyra stumma kyrkoafgudar: dopfunt, predikstol, biktstol och altare, och i ett betänkande af 1665 häfdade han 1 Så ännu QUENSEL, HomäiletikR? 1910, S. 3742 RIPSCHI, Ca. av Il S:T TE
