Sida 60 [60]
OCR
22 E. LINDERHOLM den gärna kan sträckas, och redan hos dem börjar sårkulten.! Tvifvelsutan ha vi här, såsom Ritschl anmärker, ofta att göra med ett manér, förklarligt ur den allmänna bristande utvecklingen af känslooch fantasilifvet, hvilket gjorde, att den religiösa diktningen rörde sig med Höga Wisans bilder och uttryck liksom den profana med den gamla grekiska mytologiens värld. Likväl måste det betraktas såsom en religiös afväg och en verklig olycka, att denna erotiserande och sentimentala och särskildt för en man motbjudande och perversa brudkärlek till Jesus såsom själens brudgum kom in i den lutherska fromheten, låt vara, att den mystik, med hvilken denna Jesuskult följde, utan all fråga gaf åt det religiösa lifvet en ny innerlighet, djup och förfining. Den, som gjorde mystiken till en makt inom lutherdomen allt intill denna dag, var Joh. Arndt. Hans Vier Biicher vom wahren Christenthum (1605—1610) och hans Paradiesgärtlein af 1612 mottogos med hänförelse och hafva utgått i otaliga upplagor. Arndt har genom sina skrifter för lutherskt fromhetslif fått en betydelse, som icke lätt kan öfverskattas. Källorna till Arndts mystik finna vi hos Thomas a Kempis, Tauler och Tyska teologien, hvilken af Arndt för 26 gången under 1500-talet utgafs 1597. I Arndts »Sanna Kristendom» föreligger därjämte i II: 34 om bönen ett Arndt omedvetet lån från Weigel och i II: 13—27 lån från Angela da Foligno, en kvietistisk nunna från r200-talet. Följaktligen finna vi hos Arndt mystikens genomgående intresse för det inre lifvet, ehuru han icke såsom Weigel förkastar det yttre ordet för det inre. Vi finna vidare Jesusmystiken-och brudkärleken liksom ock mystikens själfmortifikation och lifvets gestaltning till en imitatio Christi i tillbakadragenhet från världen. Dock är denna mystik icke allt hos Arndt, utan förenad med äkta lutherska tankar och ytterst inriktad på praktisk kristendom i medveten motsats till ett blott teoretiskt sysslande med kristendomen. Att reformera kyrkan såsom sådan var dock icke Arndts afsikt. Hans verk betydde en allvarlig men mild undervisning till en stilla gudaktighet och villighet att fördraga och lida. Idealet är att draga sig undan den onda världen, icke att bekämpa och reformera den.? Det är icke Luthers eller Calvins, icke puritanismens eller praecisismens, ej heller den reformerande pietismens aktiva lekmannakristendom, utan all mystiks passiva ! Se de af RITSCHI, meddelade sångerna loc. cit. II, s. 60 f. SRTISCHL, aa. II, S-34 ff HÖLSCHER, Art Joh. Arndi PRESS II, s. 108 ff. EE ARMANI RT
