OCR Output

p

20 E. LINDERHOLM

konvertiten Joh. Scheffler, känd under namnet Angelus Silesius.
I öfrigt ges det en lång rad af mindre bekanta högre och lägre lekmän,
såsom böhmisterna J. Th. v. Tschesch, Abr. v. Franckenberg m. fl.,
samt ett stort antal anonyma författare, hos hvilka gammal och ny
mystik i brokig blandning hyllas. Flera af dessa mystici äro där¬
jämte apokalyptici och visionärer, såsom N. Drabik, Christina Ponia¬
tovia och Chr. Kotter, hvilkas profetior 1657 utgåfvos i Amsterdam
ar Amos Comenius under titel: Lux in tenebris. Andra dylika
mystici och siare i nära känning med den gamla folkfromheten och
dess medeltidstraditioner äro Es. Stiefel, Paul Keym, Hans Engel¬
brecht, som 1622 uppträdde i Braunschweig, L. F. Gifftheil, Paul
Felgenhauer.! Någon större betydelse ägde väl ännu icke denna
utomkyrkliga mystik med dess brokiga blandning af mystik,
apokalyptik och stundom våldsamt starka angrepp på kyrka och
allt bestående. Men man bör erinra sig dessa här och där i det tysta
växande idéer för att icke öfverskatta homogeniteten i folkåskåd¬
ningen under ortodoxiens dagar. När den religiösa väckelsen kom¬
mer, skola dessa mystiska idéer hvirflas upp och få sin betydelse.

Af stor betydelse för lutherdomens religiösa lif och utveckling
blef den inomkyrkliga mystiken.” Redan under senare hälften af
1500-talet vinner medeltidskyrkans mystik, representerad af »Tyska
teologien», af Luther själf utgifyven och högt skattad, af Tauler, af
komplikationer ur skrifter af Anselm, Bernhard, Hugo af S:t Victor
0. a. mystiska verk, ingång i lutherdomen och företrädes af en Martin
Moller, Steph. Praetorius, Phil. Nicolat samt först och sist ar jon
Arndt. Förklaringen till medeltidsmystikens ingång i lutherdo¬

tiken och sträfvan till religiös innerlighet gent emot den redan
börjande religiösa objektiveringen, utan tvifvel, såsom Ritschl fram¬
hållit, däri, att den individuella frälsningsvisshetens problem är

Luther bygger mystiken frälsningen på Guds nåd och söker den
vinna friheten såsom något för det kristliga lifvet väsentligt. Men

! Se GRUNBERG, Philipp Jakob Spener, I, s. 65 ff. RITSCHL, a. a. II,
S. 204—305, samt PRE”, artiklarna Seb. Franck, Weigel, Böhme, Scheffler,
Drabik, Gifftheil.

> RIPSCAL, a. a. II, 5. 393. Jit GRUNBERG, a. a. 8. 50 ff., där dock
nödig reda saknas.