Sida 55 [55]
OCR
PIETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELSE 17 hörda ordets inverkan till tro. »Es ist aus dem zeugenden heiligen Geist ein nur Objectives, die reine Lehre, der Schriftinhalt, ja die heilige Schrift geworden». Luthers religion har blifvit bokreligion. menskapen och hvarje den helige Andes verksamhet, som icke tillika är dess verksamhet. Gud har liksom öfverlåtit sin frälsningsverksamhet åt Skriften. Så blir det ock förklarligt, att nådemedlen, Trots denna veneration för Skriften såsom något gudomligt och från början till slut inspireradt gör man likväl oförmärkt våld på den, då man förutsätter en fullständig kongruens mellan Skriften och det dogmatiska systemet samt följaktligen tolkar Skriften efter det senare. I symbolerna har man faktiskt fått en ny ofelbar tradition rena läran. Men denna, hvilken därtill såväl af ett rent intellektuellt som af ett polemiskt intresse utvecklas till en ny, på aristotelismen byggd skolastik, kan icke handhafvas utan lärdom, utan dialektik, allrahelst de konfessionella skiljelärorna togo ett bredt rum ej blott i het i religiösa ting, teologernas och prästernas obetingade auktorithers kyrka hade blifvit en pr äst- eller teologkyrka, där församlingen, lekmännen, är den tämligen oväsentliga omyndiga massan, hvars dygd är hörsamhet och kyrklighet. För dess lydnad svarar den världsliga makten, öfverheten, som genom konsistorierna är den fiktiva representanten för församlingen. Den så godt som enda formen för det religiösa arbetet är predikan jämte bikthörandet enligt stående formulär. Katekisationen ligger nere. Religionen har blifvit något institutionellt, och församlingen ståri ett juridiskt förhållande till kyrkan, som förvandlats till ett ämbetsverk. Öfver hela denna utveckling hvilar dock den orubbliga vissheten, att allt är ganska godt. Ingen reformation är nödvändig. Enligt Calovius råder det en status ecclesiae florentissimus. TLifligt är man öfvertygad därom, att det lärda och virtuosmässiga, för öfrigt på sitt sätt skarpsinniga, sysslandet med religiösa ting och detta vetande själft är religion, är äkta religiositet. Och så äger man nu en gång sanningen fullständigt och slutgiltigt, och man äger den egentligen E. Linderholm. 2
