Sida 54 [54]
OCR
16 E. LINDERHOLM Guds ord utan blott det, som drifver Kristus, hvaraf åter följer den ' fria ställning Luther intog till Skriften.! I z600-talets ortodoxi? blir allt detta annorlunda. Äfven här lefver naturligen behofvet af religiös visshet, men denna får en | helt annan riktning och innebörd än hos Luther. Det läres ett tes| timonium Spiritus Sancti. Men hvarken hos Calovius, Quenstedt [eller ens hos Hollazius gäller Andens vittnesbörd vissheten om det | personliga förhållandet till Gud, den egna rättfärdiggörelsen eller barnaskapet, utan vissheten om sanningen af Skriftens och kyrkans lära, och denna visshet anses både möjlig och nödvändig före fides specialis eller fiducia, före den personliga erfarenheten af ordets kraft. Hos Wernsdorff blir slutligen Andens vittnesbörd blott ett återkallande i minnet af alla de bibelspråk, hvilka bevisa, att vårt omdöme om vårt barnaskap är öfverensstämmande med sanningen, ett omdöme, hvilket åter skall stödja sig därpå, att vi antagit den rena läran. Andens vittnesbörd har uppenbarligen förvandlats till en rent intellektuell process, och det är tämligen själfklart, att det med en dylik intellektualistisk uppfattning måste gifvas en theologia |irregenitorum. Hos Calovius synes heller ingen annan utväg återstå län att härleda frälsningsvissheten ur besittningen af den rena läran. Huru starkt intellektualismen utvecklats, visar sig t. o. m. hos Hollazius i hans uppfattning af förhållandet mellan Andens vittnesbörd och nyfödelsen. Reformatorernas lära var, att den troende eller pånyttfödde äger Andens vittnesbörd inom sig (1 Joh. 3: 10). Detta erkännes. Men Andens vittnesbörd tillägges äfven den icke troende, den icke pånyttfödde, enär det identifieras med det skrifna eller isf's ungeschlossen. Durch die Apostel habe Gott dasselbige Wort predigen lassen und lasse es noch predigen. Aber sage es auch der Erzengel Gabriel vom Himmel, so hilft's mich nicht, ich muss Gottes Wort haben, ich will hören wa8 Gott saget. Das Wort kann man mir wohl predigen, aber in's Herz geben kann mir's Niemand, denn alleine Gott, der muss im Herzen reden, sonst wird nicht daraus; denn wenn der schweiget, so ist's ungesprochen. Darum von dem Wort, das mich Gott lehret, soll mich Niemand bringen, und das muss ich So gewiss wissen als dass drei und zwei föänf machen; dass eine Elle länger sei, denn eine halbe. Dasist gewiss, und wenn gleich alle Welt dawider saget, weiss ich dennoch, dass es nicht anders ist». Efter DORNER, a. a. s. 227. ! DORNER, Gesch. der protestantischen Theologie, s. 218—238. BÖHMER, Luther im Lichte der neueren Forschung,? s. 152 ff. ? För det följande se DORNER, a. a. 8. 539—563. BAUR, Gesch. der christl. Kirche IV, s. 345 ff. HUNDESHAGEN, Der deutsche Pyotestantismus, s. 94 ff. MOELLER-KAVERAU?, a. a. s. 2 f., 411 ff. ARGA RAR RR AR
