Sida 50 [50]
OCR
12 E. LINDERHOLM ordningen och slutligen med sina trosfränder höll enskild nattvardsgång i kyrkan, följde suspension och afsättning 1669 såväl för Labadie som för hans medhjälpare Yvon och Dulignon. Labadie, som i 15 år arbetat på den katolska, i 19 på den reformerta kyrkans reformerande, greps nu af misströstan om möjligheten af de bestående kyrkornas reformering och bildade i Middelburg en friförsamling, med hvilken han dock.s. å. måste bege sig till Amsterdam, där han väl fick religionsfrihet, men icke rätt att ge främmande tillträde till sin predikan. Genom Anna Maria van Schärmans bemedling hos en af sina vänner, pfalzgrefvinnan Elisabeth, abedissa för jungfrustiftet Herford i västra Tyskland, fann Labadie och hans församling 1670 en fristad i Herford, men tvangs af den lutherska befolkningens fientlighet att 1672 flytta öfver till Altona. Efter Labadies död 1674 öfvertogs ledningen af Yvon och Dulignon och fann församlingen 1675 på slottet Waltha i västra Friesland, där Anna Maria van Schuärman dog 1678, en varaktigare tillflyktsort och upplefde en kort tids blomstring såsom kommunistiskt samfund, i det den en tid räknade 300—400 medlemmar, för att likväl 1703 räkna blott 30 och 1732 fullständigt upplösas. Följden af Labadies verksamhet i den holländska kyrkan hade emellertid blifvit ett betydande uppsving af konventikelväsendet. Yvon och Dulignon hade rest omkring i landet och missionerat. Mystiken fann ingång, och de separatistiska tendenserna förstärktes. En rad af synoder sökte inordna de nya konventiklarna i det kyrkliga lifvet under prästerskapets ledning utan att fullt lyckas undertrycka de labadistiska elementen. Att den radikala labadismen i den holländska kyrkan ej fick någon större utbredning, berodde därpå, att den evangeliska praecisismen och dess inom mkyrkliga konventiklar i prof. Herm. Witsius (+ 1708) och predikanten Wilh. van Brakel, båda beroende ej blott af Voet, utan ock af Coccejus och dennes foederalteologi, och båda utpräglade mystici, fann dugliga och inflytelserika ledare.! Men härmed äro vi framme vid en tidpunkt, då man i Holland redan börjar tala om den lutherska pietismen. Innan vi öfvergå till lutherskt kyrkoområde, måste vi emellertid ägna någon uppmärksamhet äfven åt den holländska .praecisismens framträdande i lutherdomens omedelbara närhet, nämligen i 1 västra Tysklands reformerta kyrkor, särskildt i Ostfriesland och de nederrhenska områdena Jälich, Cleve, Berg och Mark m. fl., hvilka teolo I EIEPPE, aa. $ 304 ff. > RITSCHI, a. a. LS: 270 ff 200 ff. RR ao aANeRN
