OCR Output

12 E. LINDERHOLM

ordningen och slutligen med sina trosfränder höll enskild nattvards¬
gång i kyrkan, följde suspension och afsättning 1669 såväl för Labadie
som för hans medhjälpare Yvon och Dulignon. Labadie, som i 15 år
arbetat på den katolska, i 19 på den reformerta kyrkans reforme¬
rande, greps nu af misströstan om möjligheten af de bestående
kyrkornas reformering och bildade i Middelburg en friförsamling,
med hvilken han dock.s. å. måste bege sig till Amsterdam, där han
väl fick religionsfrihet, men icke rätt att ge främmande tillträde till
sin predikan. Genom Anna Maria van Schärmans bemedling hos
en af sina vänner, pfalzgrefvinnan Elisabeth, abedissa för jungfru¬
stiftet Herford i västra Tyskland, fann Labadie och hans församling
1670 en fristad i Herford, men tvangs af den lutherska befolkningens
fientlighet att 1672 flytta öfver till Altona. Efter Labadies död
1674 öfvertogs ledningen af Yvon och Dulignon och fann försam¬
lingen 1675 på slottet Waltha i västra Friesland, där Anna Maria
van Schuärman dog 1678, en varaktigare tillflyktsort och upplefde
en kort tids blomstring såsom kommunistiskt samfund, i det den
en tid räknade 300—400 medlemmar, för att likväl 1703 räkna blott
30 och 1732 fullständigt upplösas.

Följden af Labadies verksamhet i den holländska kyrkan hade
emellertid blifvit ett betydande uppsving af konventikelväsendet.
Yvon och Dulignon hade rest omkring i landet och missionerat.
Mystiken fann ingång, och de separatistiska tendenserna förstärktes.
En rad af synoder sökte inordna de nya konventiklarna i det kyrkliga
lifvet under prästerskapets ledning utan att fullt lyckas undertrycka
de labadistiska elementen. Att den radikala labadismen i den
holländska kyrkan ej fick någon större utbredning, berodde därpå,
att den evangeliska praecisismen och dess inom mkyrkliga konventiklar
i prof. Herm. Witsius (+ 1708) och predikanten Wilh. van Brakel,
båda beroende ej blott af Voet, utan ock af Coccejus och dennes foe¬
deralteologi, och båda utpräglade mystici, fann dugliga och inflytel¬
serika ledare.! Men härmed äro vi framme vid en tidpunkt, då man
i Holland redan börjar tala om den lutherska pietismen.

Innan vi öfvergå till lutherskt kyrkoområde, måste vi emellertid
ägna någon uppmärksamhet äfven åt den holländska .praecisismens
framträdande i lutherdomens omedelbara närhet, nämligen i 1 västra
Tysklands reformerta kyrkor, särskildt i Ostfriesland och de neder¬
rhenska områdena Jälich, Cleve, Berg och Mark m. fl., hvilka teolo¬

I EIEPPE, aa. $ 304 ff. > RITSCHI, a. a. LS: 270 ff 200 ff.

RR ao aANeRN