OCR Output

PiETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELSE I I

samhet från 1666—1669 i den holländska kyrkan. Såsom jesuit-;
novis hade Labadie lefvat sig in i den kvietistiska mystiken, hvilkens
åskådning blef bestämmande för hela hans lif och verksamhet. Vid
sin prästvigning 1635 gripen af en inre kallelse att reformera sin
kyrka efter mönster af den apostoliska, utvecklade Labadie i Paris,
Amiens och annorstädes en reformatorisk predikoverksamhet, som
genom hans glänsande begåfning och brinnande nitälskan kröntes
med utomordentliga framgångar, men på grund af de augustinska
tankar, han uttalade, väckte anklagelser för reformerta satser och till¬
skyndade honom en ursinnig förföljelse af jesuiter och munkar.
En tid skyddad af Richelieu, men prisgifven af Mazarin, flydde Laba¬
die till södra Frankrike, lärde känna Calvins Institutioochöfver¬
gick 1650 till reformerta kyrkan samt verkade flerstädes i dess tjänst,
tills han på genomresa, såsom en gång Calvin, kvarhölls i Geneve
1659. Här återinförde han snart genom makten af sin predikan
den gamla stränga ordningen. Genéve blef åter en Guds stad, och
omkring Labadies predikstol samlades en utvald skara unga män,
bland hvilka voro tyskarna Th. Untereich och Ph. Jac. Spener.

Labadies märkliga verksamhet i Genéve blef snart känd i Hol¬
land, särdeles genom en broder till Anna Maria van Schurman, och
gjorde ett djupt intryck i de fromma kretsarna omkring Voet och
Lodenstein, hvilka bemedlade Labadies kallelse till Middelburg
1666. Labadie kom, mottogs och hördes i Utrecht med hänförelse.
Voet och Lodenstein funno dock snart, att Labadie representerade
något för dem främmande, och hans verksamhet i Middelburg, lik¬
visst följd af en utomordentlig framgång, bekräftade denna känsla.
Det var kvietismens och ej kalvinismens frälsningslära, Labadie dref,
och urgerandet af den reformerta kyrkans stränga kyrkotukt
tjänade i själfva verket att främja ett främmande kyrkobegrepp,
enligt hvilket den sanna kyrkan måste bestå af blott pånyttfödda | i
och nattvarden gifvas blott åt dessa, tankar, som Labadie företrädde
i flera 1668 utgifna skrifter såsom Le discernement d'une
veritable église, Manuel de pieté samt L'exercise pro¬
phétique. I de båda sistnämnda kräfver han, åberopande de
gammalreformerta »profeteringarna» i församlingen, inrättandet af
lekmannakonventiklar, hvilka naturligtvis ställas i hans kyrkoideals 4.
tjänst och komma att betyda verkliga ecclesiolae in ecclesia.

En brytning var i längden oundviklig, och då Labadie nekade!
underskrifva Confessio belgica, vägrade böja sig för ett synodal¬

uttalande om en stridsskrift, godtyckligt öfverträdde gudstjänst¬