Sida 48 [48]
OCR
IO E. LINDERHOLM rika och förnäma Utrecht, där den för sitt snille och sällsynta lärdom vida berömda Anna Maria van Schuärman var hans liksom ock Voets lärjunginna. Lodenstein var på en gång asket och mystiker, förde ett mycket strängt, nästan klosterlikt lif och ingick af princip icke äktenskap. Väsentligen ortodox lärde han dock nödvändigheten af en omedelbar Andens upplysning och hängaf sig själf åt mystikens vanliga odling af det inre lifvet i själfmortifikation och afdöende från denna världen. Men Lodenstein var ock en väldig botpredikant med stort inflytande. I sitt hus höll han hvarje fredag konventiklar och blef konventikelkristendomens egentliga öfverhufvud. Föreningen af praecisismens stränga kraf på det yttre och mystikens på det inre lifvet förde Lodenstein till den öfvertygelsen, att kyrkan egentligen borde vara en gemenskap af blott pånyttfödda. Då den nu uppenbarligen icke var detta, fann han sig slutligen 1635 af sitt samvete förhindrad att vidare utdela nattvarden och vidblef intill sin död denna ståndpunkt. Lodensteins steg blef af vidtgående betydelse för praecisismens utveckling. Allt ifrån denna tid gick det en rörelse i separatistisk riktning genom Hollands kyrka. Präster och åhörare samlade sig öfverallt till konventiklar och vände sig, utan att formligen separera, dock bort från det yttre kyrkolifvet och afhöllo sig hellre alldeles från nattvarden, än de begingo den med namnkristna, i själfva verket en i längden oundviklig konsekvens af den lagiska praecisismens stränga kraf på kommunikanterna. Praecisismen får nu under 'mystikens inflytande en annan färg. Den stränga ordningen för det yttre lifvet behålles, men intresset för den lagiska ordningen i och för sig viker för det nya aktgifvandet på det inre lifvet och odlandet af den religiösa känslan. Innerlighetens religiositet håller sitt intåg 11 den sträfva men redbara kalvinska viljefromheten. Fr. o. m. det "stora pröfningsåret 1672 visar sig i nationen en stark stegring af det religiösa intresset, men man samlas nu icke till konventiklarna för praecisismens skull utan af botfärdighet och längtan till omvändelse. Individualismens och subjektivismens tid går in äfven i Hollands kyrka, och i själfva verket hade inom praecisismen redan försiggått en radikal vändning. Den radikala praecisismen! i Holland kommer till genombrott med den märklige San sm oinen Jean de Labadie och hans verkTHEPPE, a. a. 8. 241—374. 'RITSCHL,:a. a. I, 9. 194-—208. |G. FRANCK, Art. Labadie und die Labadisten. PRE. XI, s. 191 ff. SR TR SRA
