Sida 47 [47]
OCR
PIETISMENS VÄSEN, ALLMÄNNA GESTALTNING OCH BETYDELSE 9 Medlet för denna kyrkotukt och i allmänhet för fostrandet till ett konsekvent religiöst lif och lifsordning blefvo de af en tidigare s. k. »prophetie» föregångna, på synoden i Dortrecht 1618 legaliserade inomkyrkliga konventiklar eller »oefeningars», hvilka en gång i veckan af pastor och en äldste skulle hållas utom kyrkan i mera förtrolig form och afse isynnerhet sådana, som voro bekymrade om sin frälsning. Redan Teellinck höll konventiklar i sitt hus. — Snart fingo de sådan spridning, att synoden i Leiden 1629 beslöt utfärda närmare bestämmelser, enligt hvilka deltagarnei »oefeningars» skulle nämnas för kyrkorådet, som ägde att utse en af sina ledamöter till ledare. Blott kyrkligt erkända böcker skulle få användas. Vid midten af århundradet fingo konventiklarna, alltfort dock skilda efter könen, en ganska fri gestaltning, kunde ledas af lekmän och i undantagsfall äfven ar en kvinna. Härmed känna vi praecisismens äldre, korrekt kalvinska och lagiska skede.! Yttersta syftet är att genom en på konventiklarna stödd frivillig disciplin skapa ett strängt kristligt församlings- och familjelif, och denna lagiska praecisism är icke förbunden med någon sträfvan till ett känslomässigt erfarande af nådens verkningar, utan stannar vid att vara en sträf och allvarlig ortopraxi.? | Ett nytt, mera evangeliskt skede? ingår i den holländska prae-j cisismen, då mystiken vid midten af århundradet i samband med! den allmänna rikare utvecklingen af känslolifvet och tvifvelsutan| under inverkan af den engelske independentistiske mystikern Francis Rous” skrifter vinner ett starkare och allmännare inflytande i den holländska kyrkan. Redan Voet skattade mystiken högt ochj prisade W. Teellinck, hvilken slutade som mystiker, såsom en andre' Thomas a Kempis; Själ var Voet dock icke mystiker. Utpraglade mystici blefvo däremot de berömda predikanterna Th. Gerh. van Brakel, boren mystiker med starkt ekstatisk läggning, Joh:s Teellinck, som öppet tog till orda emot den lagiska praecisismen, och Jodocus van Lodenstein, den mest betydande af den mysticerande | : praecisismens representanter. Jodocus van Lodenstein (1620—1677), länge predikanti det 1 För det föregående se RITSCHL, Gesch. des Pietismus, I, s. 101 ff. HEPPE, a. a. S. 106-169. VAN VEEN, Art. Giso. Moerius. PRE. SO SI tg HV TeellincR, XI1X)SA72 ff: SU RITSCHI) 25 als SAG: 3 RITSCHI, a. a. I, s. 342 ff. 128 ff.; 152—194; 268—276, 284—291. HEPPE, a. a. 185 ff. VAN VEEN, Art. Lodenstein. PRESS KI SIK572T.
