Sida 46 [46]
OCR
8 E. LINDERHOLM ett radikalt stadium, som vi funnit i Englands religiösa utveckling, ehuru radikalismen i Hollands kyrka ej får samma dimensioner som 1 Englands af det enkla skäl, att den holländska kyrkan själfi väsentlig mån behärskas af praecisismen. På synoden i Dortrecht 1618 segrade väl den kalvinska ortodoxien, men blef likvisst icke allenarådande, då staten, som behärskade kyrkan, tolererade ett stort antal sekter och snart äfven arminianerna samt gaf en fristad åt filosofer som Cartesius och Spinoza. Genom sin tolerans förvandlades Holland till ett hem för allt Europas religiösa flyktingar, som ej tolererats i sina hemländers kyrkor. Det rika, högt kultiverade holländska samhället lät sig heller icke i sin helhet behärskas af kalvinismens allvarliga stämning och stränga lifsordning. Följaktligen tvangs äfven ortodoxien till kamp och religiöst frivillighetsarbete för att trygga sitt bestånd och sitt inflytande. Därtill kom en religiös väckelse från den engelska puritanismen. I Franecker blef Perkins lärjunge William Ames tiskt religiöst teologiskt studium. »Theologia est doctrina Deo vivendi». — »Ad fortia mittuntur fortes, ad pietatis officia mittendi soli pii.> I Middelburg verkade sedan 1613 med utomordentlig framgång Willem Teellinck, som bland engelska puritaner omvändts och vunnits för kyrkans tjänst. Af Teellinck fick den holländska ortodoxiens berömde ledare Gisbert Voet, som ock besökte de puritanska trosförvanterna i England, sin religiösa väckelse. Sin professur tillträdde han 1634 med en föreläsning De pietate cum scientiaconjungenda, utgaf senare E xercitia pietatis, befordrade till trycket Bayly's Practice of the piety och berömde mystici som Bernhard, Tauler och isynnerhet Thomas a Kempis, som han äfven utgaf. Så uppstod inom den holländska ortodoxien själf en mäktig, praktisk religiös riktning, hvilken kallats praecisism. Voet, dess melsen mellan det mänskliga handlandet och den lag, som af Gud föreskrifvits och af de verkligt troende antages och med ifver efterföljes», hvarmed åter följa en andlig frihet, sinnesfrid och oberoende af världsmänniskornas hån. Följaktligen kämpar Voet mot allt slags världsligt lefverne, mot lyx och öfverflöd, mot dans och teater och söndagens vanhelgande. Han vill kyrkans oberoende och en sträng församlingstukt, som särskildt afser att Ferne de oheligas nattvardsbegående. ER
