OCR Output

SEAN SANTANA NRA

4 E. LINDERHOLM

reagerar. Hos Leibniz, Thomasius och Wolff framträder redan
upplysningsfilosofien, om än i långt mera konservativ form än i
England och Frankrike.

Allt intill Goebels, Heppes och Ritschls arbeten betraktades
pietismen såsom en specifikt luthersk företeelse. Af nämnda for¬
skares arbeten är emellertid klart, att pietismen med hänsyn till sitt
allmänna väsen icke är en blott i lutherdomen framträdande före¬
teelse, utan ett led i en omfattande internationell och interkon¬
fessionell protestantisk utveckling. Denna får på , lutherskt kyrko¬
område en egendomlig, af lutherdomens tidigare utveckling betingad
gestaltning, och det är denna dess specifikt lutherska form, som vi
kalla pietism, en benämning som icke bör utsträckas till andra sam¬
tidiga eller tidigare grenar af samma mäktiga rörelse och än mindre,
såsom ofta sker, göras till en generell beteckning för hvarje tids och
hvarje slags fromhet af allvarlig art.

Hvad som karakteriserar den stora allmänprotestantiska ut¬
vecklingen i den individualistiska fromhetent tecken med hänsyn
till dess ställning till de protestantiska kyrkornas egen utveckling
och gestaltning, det är reaktionen emot det religiösa och etiska resul¬

religionskrigens tid skeende eller skedda utveckling, för så vidt denna
både på reformert och lutherskt område medfört en religionens ob¬
jektivering: en intellektualistisk uppfattning af det religiösa, en
opersonlig ställning till religionen och ett däraf följande världsligt
väsende, vidare religionens förvandling till något institutionellt,
där samfundet undertryckte den religiösa människans, individens,
trosfrihet, höll lekmännen i religiös omyndighet och utestängde dem
från aktivt deltagande i kyrkolifvet. Reaktionen mot denna kyrko¬
utveckling är det, som genomgår såväl den engelska puritanismen
och independentismen som den holländska praecisismen och den
tyska pietismen. Och om vi än här icke öfverallt kunna påvisa
några direkta förbindelselinjer mellan pietismen å ena samt öfriga
nyssnämnda bildningar å andra sidan, är det likväl af värde, att det
åtminstone kan påvisas parallella företeelser med samma grundsyfte
och i hufvudsak samma inre utvecklingsgång.

Redan i puritanismen,” där vi för ögonblicket se bort från den

1 LAMPRECHT, Deutsche Geschichte, 7: 1, s. 19 ff.
2 HEPPE, Gesch. des Pietismus etce., s. 14—73. KATTENBUSCH, Art. Purt¬
tanismus i PRE? XVI, s. 323 ff. MOELLER-KAVERAU, Lehrbuch der Kirchen¬