OCR Output

FÖRSTA KAPITECET:

Pietismens väsen, allmänna gestaltning och betydelse
1 protestantismens inre utveckling,

I den nya tidens religiösa och kulturella utveckling betyder
slutet af 1600-talet en afgörande vändpunkt. Reformationens och;
motreformationens skede är afslutadt i och med den katolska reak-/
tionens slutgiltiga öfvervinnande i England genom revolutionen af
1688, Wilhelm III:s tronbestigning och utfärdandet af toleransakten
1689. Reformationen är, trots fortsatta katolska ansatser och
mindre framgångar, 1 politiskt hänseende betryggad, och samtidigt
når dess inre utveckling sin afslutning. Den i egentlig mening mo-;j
derna tiden ingår, i religiöst hänseende med pietismen, i kulturellt /
med upplysningen.! |

Pietismen går före upplysningens genombrott i Tyskland, men
har likväl en viss känning af den annalkande upplysningstiden. Den
franska bildningen hade under 1600-talets lopp vunnit insteg i de
högre tongifvande stånden och medfört den världsliga, optimistiska

! Den hufvudsynpunkt på den nya tidens religiösa utveckling, som
här anlagts, har, så vidt jag kunnat finna, först gifvits af HEINR. WEIN¬
GARTEN i hans klassiska verk, Die Revolutionskirchen Englands 1868. Under
det sista decenniet har den, först genomförd af L,ooFs i hans Grundlinien der
Käirchengeschichte 1901! (1910?), upptagits af allt flera moderna kyrkohistorici,
såsom K. MULLER, Kirchengeschichte (II: 1, s. 189) 1902; HJ. HOLMQUIST, D.
Joh:s Matthiae etc. (S. 33—39) 1903; TROELTSCH, Prot. Christentum u. Kirche
etc. 1906!, 19092; K. HEUSSI, Kompendium der Kirchengeschichte, (II: 1) 1908,
H. LUNDSTRÖM, En epokgörande kyrklig och akademisk fejd under 1600-talet,
1909; H. STEPHAN, Handbuch der Kirchengeschichte etc. von G. Kriger, IV, 1909.
K. SELL, Christentum und Weltgeschichte seit der Reformation, 1910.