Sida 41 [41]
OCR
FÖRSTA KAPITECET: Pietismens väsen, allmänna gestaltning och betydelse 1 protestantismens inre utveckling, I den nya tidens religiösa och kulturella utveckling betyder slutet af 1600-talet en afgörande vändpunkt. Reformationens och; motreformationens skede är afslutadt i och med den katolska reak-/ tionens slutgiltiga öfvervinnande i England genom revolutionen af 1688, Wilhelm III:s tronbestigning och utfärdandet af toleransakten 1689. Reformationen är, trots fortsatta katolska ansatser och mindre framgångar, 1 politiskt hänseende betryggad, och samtidigt når dess inre utveckling sin afslutning. Den i egentlig mening mo-;j derna tiden ingår, i religiöst hänseende med pietismen, i kulturellt / med upplysningen.! | Pietismen går före upplysningens genombrott i Tyskland, men har likväl en viss känning af den annalkande upplysningstiden. Den franska bildningen hade under 1600-talets lopp vunnit insteg i de högre tongifvande stånden och medfört den världsliga, optimistiska ! Den hufvudsynpunkt på den nya tidens religiösa utveckling, som här anlagts, har, så vidt jag kunnat finna, först gifvits af HEINR. WEINGARTEN i hans klassiska verk, Die Revolutionskirchen Englands 1868. Under det sista decenniet har den, först genomförd af L,ooFs i hans Grundlinien der Käirchengeschichte 1901! (1910?), upptagits af allt flera moderna kyrkohistorici, såsom K. MULLER, Kirchengeschichte (II: 1, s. 189) 1902; HJ. HOLMQUIST, D. Joh:s Matthiae etc. (S. 33—39) 1903; TROELTSCH, Prot. Christentum u. Kirche etc. 1906!, 19092; K. HEUSSI, Kompendium der Kirchengeschichte, (II: 1) 1908, H. LUNDSTRÖM, En epokgörande kyrklig och akademisk fejd under 1600-talet, 1909; H. STEPHAN, Handbuch der Kirchengeschichte etc. von G. Kriger, IV, 1909. K. SELL, Christentum und Weltgeschichte seit der Reformation, 1910.
