Sida 21 [21]
OCR
ÖFVERSIKT XV Slutligen må nämnas H. Stephans utmärkta framställning af plettismen i hans förtjänstfulla bearbetning af den nya tidens kyrkohisttoria från 1689 till närvarande tid i G. Krägers Handbuch der Kunmchengeschichte, IV, Die Neuzeit. Stephan kan sägas sammanfatta reswltaten af forskningarna till pietismens historia samt klarast och säksrast återge den moderna uppfattningen och värdesättningen af piettismens väsen, dess egen inre utveckling, dess plats och betydelse i den moderna tidens andliga totalutveckling. Klarare än hos Loofs stårr pietismens religiösa individualism, liksom hos Troeltsch, jämte upplysningen och den nya världskulturen såsom en af de båda andliga stormakterna i den moderna tidens andliga lif. De nyare, på källstudier grundade, undersökningarna af den svenska pietismens historia, hvilkas allmänna karaktär angifvits 1 förordlet, inleddes af E. W. Bergmans: Några bidrag till svenska kyrkans histtoria, Pirdan sats en redogörelse för rättegången om den till sina följder märkliga sammankomsten i Sickla vid Stockholm 1723. J. ZA. Lindgren gaf i Bidrag till den svenska pietismens Mistoria, I, en fframställning af pietismen i Stockholm 1702—1721, ett välskrifvet ocm måttfullt arbete, byggdt på handlingar från rättegångar mot anklagade pietister, objektivt hållet, men med tydliga sympatier för piettismen i dess konservativa form. Med Karl Hennings afhandling: Johann Konrad Dippels vistelse i Sverige samt Dippeliamsmen i Storckholm 1727—1741,? fördes undersökningen in på den radikala piettismens gebit. I ett senare arbete: Bidrag till kännedomen om de :religiösa rörelserna 1 Sverige och Finland efter 1730, fullföljde Hemning sina undersökningar af den pietistiska rörelsens historia intiill midten af 1700-talet. Det är Hennings obestridliga förtjänst att. första gången ha fäst uppmärksamheten vid ett stort och rikt maltterial till den svenska pietismens historia. Det säger sig emellertid själft, att det från den strängt konfessionella synpunkt, som Hemning anlade på den radikala pietismen hos oss, icke gärna var möjjligt att öfva historisk rättvisa mot densamma. Det går ju helller icke för sig att gifva en objektiv framställning af en dylik religlöss rörelse enbart efter domstolshandlingar. Hennings tolkning och bearbetning af det stora, merendels, till synes, blott flyktigt genomögmade materialet, hvarur med förkärlek hämtats mera sensationella, menn 1 verkligheten mindre väsentliga saker, lämnar ej så litet öfrigt att: önska. Utrymmet har icke medgifvit mig att till de partier af JHennings arbete, som motsvara min framställning, göra de 1 Stockholm 1873: 2 Stockholm 1879. 3 Upsala 1881.
