OCR
I. Öfversikt. Då jag i den följande inledningen sökt att tillgodogöra mig de positiva resultaten af nyare undersökningar och framställningar af pietismen, torde det icke vara nödvändigt att här gifva en ingående kritisk öfversikt vare sig af den intressanta äldre teologiska litteraturen om pietismen eller af moderna framställningar af densamma, utan inskränker jag mig här till några kortfattade spridda antydningar. Den moderna utforskningen af pietismens historia inledes af Max. Goebel med hans stora verk: Geschichte des christlichen Lebens in der rheinisch-westphälischen Kirche. Medan pietismen förut och äfven långt senare, t. ex. af H. Schmid i hans verk: Die Geschichte des Pietismus,? betraktats såsom en isolerad inomluthersk företeelse, väckt till lif af Ph. Jak. Spener, sökte Goebel rötterna till Speners pietism på reformert mark, under betonande af hans uppfostran 1 det uti sin kyrkliga ordning af reformert åskådning påverkade lutherska Västtyskland, hans studium af engelsk litteratur, intryck af Labadie m. m. Medan Goebel sålunda härleder Speners pietism ur reformert inflytande, härleder han den radikala pietismen eller, såsom det hos honom heter, separatismen, ytterst från de gamla vederdöparna, närmast ur sammanträffandet af den framför allt genom Weigel och Arndt redan tidigare, på lutherskt område inströmmande katolska mystiken med Speners verksamma, aktiva fromhetslif. Pietism och separatism äro sålunda för. Goebel till härkomst..och..väsen..olika.företeelser. Båda betraktar han med sympati och erkännande. 1 I TITT, Coblenz 1849, 1852, 1860. > Nördlingen 1863: