Då jag i den följande inledningen sökt att tillgodogöra mig de
positiva resultaten af nyare undersökningar och framställningar af
pietismen, torde det icke vara nödvändigt att här gifva en ingående
kritisk öfversikt vare sig af den intressanta äldre teologiska litte¬
raturen om pietismen eller af moderna framställningar af densamma,
utan inskränker jag mig här till några kortfattade spridda antyd¬
ningar.
Den moderna utforskningen af pietismens historia inledes af
Max. Goebel med hans stora verk: Geschichte des christlichen Lebens
in der rheinisch-westphälischen Kirche. Medan pietismen förut och
äfven långt senare, t. ex. af H. Schmid i hans verk: Die Geschichte
des Pietismus,? betraktats såsom en isolerad inomluthersk företeelse,
väckt till lif af Ph. Jak. Spener, sökte Goebel rötterna till Speners
pietism på reformert mark, under betonande af hans uppfostran 1
det uti sin kyrkliga ordning af reformert åskådning påverkade luther¬
ska Västtyskland, hans studium af engelsk litteratur, intryck af
Labadie m. m. Medan Goebel sålunda härleder Speners pietism ur
reformert inflytande, härleder han den radikala pietismen eller,
såsom det hos honom heter, separatismen, ytterst från de gamla
vederdöparna, närmast ur sammanträffandet af den framför allt
genom Weigel och Arndt redan tidigare, på lutherskt område in¬
strömmande katolska mystiken med Speners verksamma, aktiva
fromhetslif. Pietism och separatism äro sålunda för. Goebel till
härkomst..och..väsen..olika.företeelser. Båda betraktar han med
sympati och erkännande.